Det är kyligt här i natt, när Stockholm kysser mig på kinden.

Söndagförmiddag och jag sitter helt utmattad på mitt rum efter ett intensivt dygn i storstan, eller fjollträsk som min käre fader skulle ha sagt.
Trots ett tempo i hundraåttio så var det bannemig ett riktigt kalasdygn, allting i studiesyfte såklart.
Vi besökte en stor tygaffär i Sundbyberg, där utbildningen innebar ren och skär lyx, vi fick nämligen strosa runt på lagret, och dessutom handla till förmånliga priser. Både kjol- och byxtyg inhandlades så nu ska här sys!

Sedan bar det vidare till Nordiska museét för att titta på utställningen Makt och Mode. En spännande utställning, dom har en hemsida om nån är nyfiken på att se mer. http://www.modemakt.se/ är adressen, jajemän.
Sista obligatoriska stoppet på fredagen var fotografiska museét, där vi tittade på en utställning om modefotografering. Det var en rolig utställning, även om jag kan tycka att mycket av dagens modefoton kan vara, ja, fruktansvärt fula. Det är inte riktigt tilltalande med nån lättklädd brud som ligger och försöker se sådär sexig ut, insmetad i nån olja. (kanske raps eller oliv, vad vet jag? )
Näe, då tycker jag mycket bättre om de svart-vita eleganta bilderna från sådär 40-50tal. Tjusigt!

Fredagskvällen avslutades med en härlig indisk middag och senare en liten spännande tur genom stockholmskvällen för att hitta till vandrarhemmet, det gick fint till slut.

På lördagens schema stod främst Vintagemässan på Strand. Det fanns ungefär hur mycket som helst att se, men det var trångt som bara den, och man blev ganska snabbt trött. Något shoppande på mässan blev det inte, även om det fanns en hel del som lockade, men som snål-matilda faktiskt satte stopp för. En massa inspiration tog jag dock med mig hem, så nu är jag laddad till tusen för vintage-kollektionen som jag berättade om tidigare.

Lite strögande på Drottninggatan hann vi med innan tåget for hem mot Mora igen, och det var en ganska trött tjej som landade i kollektivet igår.
Några dygn i Stockholm klarar jag av, men mer än så är det faktiskt inte. Jag är nog helt enkelt ingen storstadstjej. Mora passar mig perfekt.

Jag bjuder på en bild från resan. Den blir på mig, eftersom jag inte vill hänga ut mina klasskompisar utan att fråga hur som helst. Och jag antar att alla ni som inte träffat mig på ett tag härmed kan känna sig lite trygga; jag ser nämligen exakt ligga galen ut som jag brukar.

So Long/ Matilda den vilda

Just another uppdatering.

Nu vart det ett tag sedan det kom upp minsta lilla livstecken från Mora här på den så kallade bloggen, men kära vänner, jag har goda nyheter!
Jag lever!
Dock ska jag ärligt erkänna att det inte varit mer än så de senaste dagarna. Den där fruktansvärda tröttheten som helt oprovocerat kan visa sig på hösten har plötsligt intagit min kropp, och orken till att göra mycket annat än att befinna sig i skolan (vilket fortfarande är fruktansvärt roligt) och hänga med polarna framför tv:n på internatet uppblandat med lite välbehövlig motion är lika med noll.

MEN, i helgen var jag på hemmabasen, alltså sveriges metropol Skara, för att ladda batterierna. Det var flott att få träffa nära och kära, även om det kändes konstigt att vara hemma.

I skolan drar arbetet på i ett hiskeligt tempo, och denna vecka har den mesta av tiden spenderats i bildsalen. Igår introduserades vi till höstens större projekt, vilket verkar vara en solklar tolva på en tiogradig rolighetsskala.
Det här är dealen: Vi skall på temat Vintage, 40-70tal göra en egen kollektion bestående av fem plagg, byxa, kjol, ytterplagg, blus/skjorta samt klänning.
Vi startar med att samla massor av inspiration i en inspirationsbok, sedan skall vi rita kollektionen i modeskisser, plaggskisser och tygprover. Efter det skall minst två av de fem plaggen sys upp.
Jag är alldeles lyrisk, det ska bli så himla roligt!

På fredag åker vi på studieresa till stockholm, där vi bland annat ska besöka vintage-mässan och gå på en fotouställning med modefotografi. Det här blir bra mina vänner, det blir bra.

So long/ matilda

Ett litet inlägg om stora känslor.

Något som plötsligt slog mig efter ännu en fullspäckad dag på internatet är hur fruktansvärt snabbt ens tillvaro kan förändras.
För fyra  veckor sedan cyklade jag hem från en arbetsdag på Planteringen, och hade man tur tillbringades aftonen hemma hos en fin vän eller tillsammans med finaste pojken.
Nu syr jag som en dåre om dagarna och tillbringar kvällarna med människor som jag kommit att tycka väldans mycket om, men som jag inte ens visste fanns för fyra veckor sedan.
Människan är märkligt nog hemskt anpassbar.

Även om jag trivs jättebra (eller ungefär hur bra som helst) med min nya tillvaro, kan jag tycka att det känns konstigt att de människor som betyder mest för mig inte längre är lika enkla att träffa, för deras tillvaror har också gjort en totalomvändning de senaste veckorna.
Jag antar att det bara är ännu en fas i det där som kallas livet, ännu en pinne i steget mot vuxenvärlden.
 Då och då känner jag en liten gnutta sorg över att inte länge få dela dom där vardagliga sakerna, som att skratta åt något som i efterhand kan verka helt obegripligt, att dricka te och prata en massa strunt, bara göra saker som just i stunden kanske inte är så märkvärdiga, men som blir vädligt betydelsefulla, just på grund av människorna man får göra det tillsammans med. Trots att jag saknar allt det där, så är jag övertygad om att detta är något som måste vara.
Man mår bra av att utmana sig själv, lämna det trygga boet och flyga även om det är jätteläskigt och man tvivlar på att vingarna kommer att bära.
För i slutändan står alltid den där stadiga grunden kvar, de där vännerna som man vissa stunder kan sakna så förtvivlat, dom står och väntar på en när tiden är inne för det.
Och tills dess får man kasta sig ut i den där nya tillvaron, med tryggheten om att vännerna har de bra på sina nya platser i bakhuvudet.
Och med lite tur kanske den där banken, som innehåller det absolut dyrbaraste i hela världen, nämligen riktiga vänner, kanske kan ytterligare ett eller ett par guldkorn ha letat sig in i den  banken, i den nya tillvaron.

So long, Matilda

Rapport från svampskogen.

Dagens friluftsdag fick mig att minnas tillbaka till mellanstadiet. Fast liksom bara de bästa bitarna. Borta var påtvingade gummistövlar (de var faktiskt ganska saknade när jag travade runt i skogen i genomblöta gympaskor...) och små exusioner där målet var, öhe.. ja var var egentligen målet med dem? Jag minns mest ett plågsamt letande efter massor av småkryp som sedan helst skulle ritas av i en liten randig skrivbok.
Noll av tio på rolighetsskalan.

Nu till dagens betydligt trevligare aktivitet. Vi vandrade cirka 1,5 mil. (jag vill lova att det tog på krafterna då det var uppför ungefär hela vägen, men givetvis blev man helt knäckt av de små hurtbullarna på skidlinjen som sprang samma sträcka...)
Efter den mycket trivsamma, men något blöta,  promenaden var vi framme på en plats som kallas Rostberg, en stuga mitt ute i skogen. Här intogs lunch och välbehövligt kaffe. Sedan njöt vi mest av att hänga i skogen, och fick en lektion i att plocka trattkantareller.
Jag är helt såld, skulle kunna ha stannat i skogen i flera timmar.
Och i köket står nu en låda med rensade och förvällda svampar som jag ska frysa och plocka fram en mörk höstdag. Mumma!

Tack för alla fina kommentarer förresten, det värmer att ni läser och jag saknar er alla!

So long, Matilda

Fredagsflams.

Det här inlägget har varken mening eller mål, bara en liten transportsträcka till något som förhoppningsvis är lite mer innehållsrikt och spännande.

Den senaste veckan har gått så hiskeligt fort. Faktum är att den gått så fort att jag skulle kunna mala på ganska lång stund om hur fort den gått. Men med risk för att rikta in mig allt för mycket åt en lite äldre målgrupp än vad jag tror de är som eventuellt läser här hoppar jag över den biten.

Vi har under veckan provat på diverse av Moras utbud vad gäller motion. Friskis har jag väl redan nämnt, men vi testade under onsdagen även på ett pass box, vilken resulterade i ännu en kraftig träningsverk. Ja ja, man känner ju att man lever i alla fall.

Porjekten i Gula villan går vidare. Jag har just sytt klart grunden till en kjol, så nu ska jag försöka hitta på ett lagom spejsat mönster att sy upp. I tisdags besökte vi Orsa för att bereda lin, Det är faktiskt ganska häftigt hur en liten gräspinne kan bli tråd!
Dessutom broderar jag vidare på min väska som bara den, men det går lååååångsamt. Maten är god, nu taggar jag på klassfest och taco. Eventuellt bjuder helgen också på ett besök i den omtalade Wasastugan.

So long/ Matilda

skor i mängd.

Dags för en liten uppdatering från Mora.
Jag tänkte ge ett första litet smakprov på vad vi jobbat med på bildfronten i skolan. Hela gårdagen ägnades åt att teckna av ett antal skor, främst i blyerts.
Idag la vi in dom i datorn, och sedan var det bara att gå bananas i Photoshop. Eller, riktigt så enkelt var det väl inte, det hördes en hel del svordomar från datorsalen i eftermiddags. Men när vi hade fått lite koll på läget kunde det läggas in helt nya färger och mönster på våra egenhändigt tecknade skor.
Jag kan väl inte direkt påstå att jag blir alldeles lyrisk över att titta på resultatet, men kul som stryk var det och förhoppningsvis kommer det att se lite bättre ut framöver.

Jag har målat av min kära träsko, men här är den i en helt ny tappning.
Det här är den första träskon, som jag målat på frihand och sedan scannat in i datorn, och så här blev den efter att jag, som sagt, gått bananas i Ps.

(kvaliteten på bilderna är nog tyvärr inte den bästa, men jag tror ni förstår grejen i alla fall.)

För övrigt ägnades gårdagen åt ett besök på ett corepass på det lokala friskis. En liten rolig anekdot därifrån var att jag såg en kvinna som hade tatuerat en dalahäst i färg på axeln. Där kan man snacka om att gå bananas!
Idag har jag skrattat så mycket att gårdagens träningspass gjort sig påminnt ett antal gånger i form av krämper i magen.
Nu blire tv i kollektivet.

So long/ Matilda

En liten gnutta av längtan trots allt.

Jag hade nog väntat på den egentligen. Var nog faktiskt beredd på att den skulle komma.
När jag tänker på det, blir jag faktiskt förvånad över att den inte slog till tidigare.
Hemlängtan.
Egentligen var det väl inte så farligt, men igår, när det var lördagskväll och helt plötsligt ganska folktomt i kollektivet (de flesta har åkt hem över helgen) och en gnutta huvudvärk kom över mig, då var den plötsligt där.
Jag saknade hemma och allt som hör till. Att sitta hemma i soffan och göra ingenting, äta middag med familjen och gnabbas om vilken kanal som ska slås på.

Att då räddas av ett telefonsamtal från en fin vän hemifrån var guld värt, och när jag vaknade upp imorse var den där längtan plötsligt inte alls så stor längre.
För när allt kommer omkring trivs jag ju så himla bra här.

Det är söndag, and I'm off to the Gula Villa for some brodering av väska.

So long/ Matilda

ps. Dagens låttips: The Treehouse Song-Ane Brun. Inget passar bättre en solig söndag. Ds.

Matilda and the choir.

De som känner mig vet att min självförtroende inte är det bästa vad gäller min musikaliska ådra.
Jag sjunger hellre än bra, och jag fullkomligt HATAR SingStar. Det får det att krypa i kroppen på mig vid  tanken på att behöva sjunga i en mikrofon framför ett gäng goda sångare.
När jag gick i nian var jag med i en kör, men jag tyckte mest att det var jobbigt och mimade mest när jag sjöng, jag var nämligen fruktansvärt rädd för att det skulle höras att jag sjöng.

SÅ.
kanske kommer det lite som en chock när jag nu valt att gå med i skolans kör.
Jag kände bara att jo, varför inte?
När jag ändå är igång och provar hur mycket nya saker som helst kan jag väl lika gärna dra på med ytterligare en utmaning.
Igår var första träffen, och ärligt talat var jag inte så sugen på att avsluta min sömnad för att knata bort till aulan. Men jag gjorde det.
Och kanske blir det här också lite av en chock:
Det var fantastiskt roligt!
Körledaren var verkligen ett knippe energi. (det var riv i henne det, som Per skulle ha sagt).
Och jag tänkte knappt på att jag hatar att sjunga i grupp.

So long/ Matilda

Med solen i ögonen.

 Någonting som faktiskt (tro det eller ej) kan läggas på minussidan med det här stället har varit vädret. Det har varit så där otrevligt ruggigt och kallt, och jag har desperat funderat över vilka mina tjockaste plagg är.
Men.
När man just börjat vänja sig vid tanken på att jag nog kommer få leva med den här kylan ganska många månader dyker den upp, Solen. Det var så där underbart vackert sensommar väder och plötsligt kunde eftermiddagskaffet intas utomhus.

Något annat som jag funderat på är att det vore flott att kanske ha en cykel här, eller i alla fall ett färdmedel på hjul.
Det vore faktiskt himla flott att få glida genom stan på en longboard. Jag gillar verkligen kurbits, och det är något som det finns gott om här i Mora, där det vimlar av handarbete och dalahästar.

Och tror ni inte att jag dog lite när jag hittade den här:

                                                                                         

Tänk att få glida genom stan på den brädan, det vore väl flott om något.

Livet i folkhögskolans trivsamma värld går vidare, jag trivs och njuter. Idag har jag skrattat så jag har träningsvärk i magen.



So long/ Matilda