En knapplös kompis.

jag har ägnat några lediga timmar åt att sy mig en kofta. För det är nämligen så att om man får (!) mängder av tyg av en mycket fin vän och hennes lika fina moder går det inte att låta bli. Det är liksom inte varje dag man springer på två och en halv meter silkestrikå.

Koftan är en utveckling av mitt favoritmönster, som jag kallar för "boxtröja". Formen är liksom rak och fyrkantig och inte en skymt av figursytt eller insnitt så långt ögat når. Det gillar jag.

Jag tror faktiskt att jag och den här koftan kommer att trivas ihop, kanske kan det vara en blivande bästis. Först hade jag tänkt sätta knappar på den, men det kändes bättre utan. Och så vitt jag vet finns det ingen lag som säger att en kofta måste ha knappar.

och här kommer en drös med bilder så klart.

So long/ Matilda

det växer!

För ett tag sen skrev jag ett inlägg om hur jag planterade gula ärtor i lite jord, med förhoppningen om att få skörda ärtskott, och nu är tiden inne!

Grönt och fint står mina ärtskott i fönstret, redo att klippas ner och ätas på smörgåsen eller kanske i en god sallad.

So long/ Matilda den vilda

Inte särskilt tjockskallig.

Jag känner någon som har fått en liten bebis. Och då tycker inte jag att det är mer än rättvist att den lilla bebisen också får någonting. En solhatt till exempel. Men bebisar på tre månader är inte särskilt stora, man kan liksom inte beskylla dom för att vara tjockskalliga. Det blir till att klippa ut små små mönsterdelar. Fördelen med att sy så små saker är ju i alla fall att det går fort fort fort!

Mönstret har jag lånat ur en bok som heter "Sy kläder till babyn" av Susanne Wehlitz och tyget rotade jag fram ur mina gömmor.
Hoppas nu bara att bebisen inte försvinner i hatten.

Gul på utsidan blev den lilla hattten.

Och ett blått foder.

So Long/ Matilda den vilda

Om att bota rastlöshet.

Jag har nog aldrig sett på maken till värre rastlöshet hos mig själv.
Jag känner hur det riktigt kliar i fingrarna, dom behöver ett projekt! Allt utom att städa går bra.
Kanske är det vanan vid att ständigt hålla igång händer och huvud med någonting kreativt som skapar denna oro i kroppen efter ett par dagar på slätten. (jag låtsas inte om att den där städningen av rummet återstår)

Så, efter att sysslat med diverese brödbak för att stilla tristessen kände jag att ett litet sömnadsprojekt vare på sin plats. Sagt och gjort, jag gjorde det enkelt för mig, och slarvsydde på ett sätt som skulle få även en praktiserande slöjdfröken att rysa. Man skulle väl kunna säga att jag utnyttjade det textila halvfabrikatet. Jag tog helt enkelt en på tok för liten kjol, och ett gammalt sletet linne, klippte lite i båda plaggen och sydde ihop dom med varandra. Voíla! Det blev ett nytt linne.

Så kan det gå, när man är rastlös som få!

So long/ Matilda den vilda

Matmissions och bortglömda grejor.

Eftersom min tid i Mora nu är över (sorligt men sant) vet jag inte riktigt vad det ska bli av den här bloggen, men i väntan på att jag klurar ut det kanske det ramlar det kanske in ett eller annat inlägg.

Idag har jag varit så fruktansvärt rastlös att jag blivit tvungen att sätta igång två små projekt. Dessutom försöker jag fly från det faktum att jag har ett helt litet flyttlass att packa upp...

Så, projekt nummer ett är att försöka odla ärtskott. Enligt nått recept jag hittade ska det inte vara svårare än att slänga i en näve blötlagda gula ärtor i en kruka med jord och vattna lite grann, så det är precis vad jag har gjort. Nu väntar jag med spänning på resultatet, men än så länge ser det bara ut så här:

Nästa projekt är något som jag varit sugen att testa länge, men inte riktigt tagit mig för eftersom det kräver både lite tid och en hel del tålamod för att lyckas verkar det som. SURDEG.
Men, med en hel sommar framför mig så tänkte jag att det kunde vara värt ett försök.
Jag har använt den här lilla surdegsskolan till min hjälp, så nu står det en burk med spännande substans i köket....

Och till sist i detta långa inlägg:
Som fattig student och ändå hyffsat kreativa fingrar får man se till att hitta på små billiga julklappar att göra själv, till lillebrorsan blev det en tygkasse med egendesignat tryck, men den har jag inte visat här. jaja nog snackat så här ser den ut:

So long/ en numera ickemoraboende Matilda

Slut i rutan.

De senaste dagarna har varit galet intensiva. Till slut blev det alltså dags för den där dagen som jag haft blandade känslor inför av så många olika anledningar.
Dagen D. The big Modevisning.
Det har varit en hel massa planerande, vi har övat, sytt som dårar och fixat och donat med allt det praktiska för att få ordning på vår modevisning, slutredovisningen av det här året helt enkelt.

Och visst blev det en fantastiskt roligt kväll, även om jag var nervös som sjutton för att behöva kliva fram och tillbaka på den där catwalken. Det gick bra, folk uppskattade det, ingen snubblade och vi hade så roligt!
Allas föräldrar var här, och efter showen samlades vi och drack bubbel tillsammans.
Och det är väl ungefär här någonstans som de där blandade känslorna kommer in. För samtidigt som vi peppat så länge för den här modevisningen och kände oss glada över att få en trevligt avslut på den här kursen så var det just det, det blev så tydligt att det var just ett avslut, att det bara är en ynka liten vecka kvar på kanske det mest fantastiska året i mitt liv.
Det kommer bli slitsamt att lämna Mordor, även nya äventyr väntar. Helst av allt skulle jag ville stoppa ner hela klassen i en liten väska, och plocka upp dom när det behövs.

So long/ en ganska melankolisk Matilda