En knapplös kompis.

jag har ägnat några lediga timmar åt att sy mig en kofta. För det är nämligen så att om man får (!) mängder av tyg av en mycket fin vän och hennes lika fina moder går det inte att låta bli. Det är liksom inte varje dag man springer på två och en halv meter silkestrikå.

Koftan är en utveckling av mitt favoritmönster, som jag kallar för "boxtröja". Formen är liksom rak och fyrkantig och inte en skymt av figursytt eller insnitt så långt ögat når. Det gillar jag.

Jag tror faktiskt att jag och den här koftan kommer att trivas ihop, kanske kan det vara en blivande bästis. Först hade jag tänkt sätta knappar på den, men det kändes bättre utan. Och så vitt jag vet finns det ingen lag som säger att en kofta måste ha knappar.

och här kommer en drös med bilder så klart.

So long/ Matilda