Om luciatåg, symaskiner och allt där i mellan.

Då var det kanske dags för en liten uppdatering från min lilla isolerade folkhögskolebubbla.
Fast den lilla bubblan är det ju alldeles snart dags att lämna. Om bara några dagar beger jag mig bort från allt vad dalahästar, folkdräkter och folkmusik heter, för att spendera ett litet jullov på södermark.
(jo, om man bor i mora känns skara som söder).

Här  på Folkhögskolan försöker vi så gott det går hitta på små saker för att skapa julstämning, samtidigt som vi sliter i skolan.
Det är mycket som ska vara klart lagom till julavslutningen, och jag försöker få färdigt tre plagg. Just nu känner jag mig inte så stressad, jag tror faktiskt att jag kommer hinna klart i tid. Dock ägnar jag numera kvällarna åt diverse olika sorters handsömnad på de olika plaggen.
Kanske kan det bli lite bilder när plaggen är färdiga, den som lever får se!

Igår var det ju som bekant lucia, och vi hann med hela två tåg faktiskt.
Först bjöd skolans kör på ett mycket fint litet tåg, där även världens sötaste minitärna fanns med och sjöng solo.
Efteråt bjöds det på lussekatter och pepparkakor i form av katter i matsalen. (de sistnämnda skulle tydligen vara designade av Zorn, käre värld, om man trodde att man skulle slippa den gubben när man bodde i mora har man fått tänka om).

Senare på kvällen begav vi oss till Mora kyrka för att beskåda ett luciatåg som, enligt mig, helt klart platsade in på topp fem av de finaste och mest stämningsfulla luciatåg jag sett. Det var en jättestor kör och så himlans fint.

Jo just det, en till julstämningshöjande aktivitet hann vi med i fredags, vilket kanske också blev beviset på hur nördiga vi börjar bli....
Vi byggde ett pepparkakshus i form av en symaskin. En tjej i min klass är van pepparkakshusbyggare och gjorde en ritning. Maskinen står nu och önskar oss god jul brevid de andra maskinerna i Gula villan. Givetvis får ni en bild här, dock fotad i mörker och inte riktigt färdigpimpad, men håll till godo kära vänner!

So long/ Matilda

Om att gå från tanke till HANDling.

Idag har vi ägnat hela dagen åt att måla akvarell.
Jag och den där akvarell-lådan kommer inte riktigt övrens.
Jag vill så otroligt gärna tycka om den, och det blir ju så snyggt. På klasskompisarnas papper.

Enligt den fantastiska Karin (fröken alltså) handlar det mest om att hitta olika färger och blandningar och gud vet vad i den där lådan, inte så mycket om att måla ett fotorealistiskt föremål. Ljus och skuggor och allt sånt där.
Kanske är det här det brister för pillfröken Matilda. (jepp, den utnämningen har jag fått av Karin, hon tror dessutom att jag borde gilla akvarellen, eftersom det är en färg som kräver tålamod...)

Och där av den lilla rubriken.
Jag vet så precist hur jag vill att det ska se ut i huvudet, vad som behövs för att få färgen att stämma bättre övrens med det som jag tecknar av (idag ett stilleben i form av en citron). Men när väl det där ska ut är det som om handen sätter stopp, som någon slags spärr.
Fast jag vill måla skarpare så ser det mesigt ut.

Och då blir jag arg, frustrerad på den himla lådan.
För jag vill ju så gärna.
Jag antar att det är träning som krävs.
Men just nu är jag mest glad för att jag får lägga lådan på hyllan ett tag, för imorgon är det akryl som gäller.

So long /Matilda

ps. Tack för alla gulliga kommentarer om plaggen, det värmer! ds.