Som handen i handledsvärmaren.

Äntligen har fröken Matilda den vilda lyckats slutföra ett litet så kallat kvällsprojekt.
Med andra ord ett projekt som inte har ett jota med skolan att göra (mer än på så sätt att det innehåller garn och textil, men det lär jag väl aldrig komma ifrån...) och som jag ägnar tid åt på kvällar och andra lediga stunder när jag vill koppla bort ett sprängfyllt huvud.
Oftast kanske det är arbetet mer än resultatet som är det viktiga i dessa fall, även om jag skriver att jag lyckats slutföra projektet.
För det är det fina i kråksången om handarbete, att det liksom är lite meditativt. Mer som en avkoppling än ett måste.
Jisses, jag låter ju som en tant. Men å andra sidan, vi vet väl alla att det bor en tant i mig.
Här är dom alltså då, handledsvärmarna jag trixat till, virkade faktiskt, även om jag varit lite skraj för virkningen och dess okontrollerade sätt.
Perfekta för en fryslort som jag.

Om du också är en person med frusna handleder, eller bara sugen på att virka, så har jag lånat receptet här.

Kör på vetja!
Själv ska jag titta på Bonde söker fru, och inleda ett nytt, mediterande kvällsprojekt.

Sol long/ Matilda den vilda

Origami-addicted.

Veckans dagar går ju liksom fortare än man hinner med. Man startar på måndag och vips sitter man framför datorn på söndagen och undrar vad som egentligen hänt.

Hur som helst.

Som jag skrev tidigare så har vi haft hantverksvecka i skolan. Med andra ord, det har känts som ett litet kafferep. Vi har provat på det mesta av traditionella tekniker, virkning, vävning, stickning Och sist men inte minst Origami. Jag blev otroligt förvånad över hur jag fastnade över denna pappersvikning som jag tidigare inte haft så mycket till övers för.
Det går ju att göra ungefär vad som helst i papper, så nu sitter jag om kvällarna och viker som en dåre, i ett försök att få till en slags blomboll, ungefär i den här stilen.:

Den här har fröken vikt, själv har jag lyckats få till sju av trettiosex blomdelar, men ändå är det nåt slags beroendeframkallande över den där vikningen.

Något som jag däremot hade lite svårare med var virkningen, ett hantverk som jag aldrig riktigt tycks bemästra, hur gärna jag än skulle vilja. På nåt underligt vänster vill virkningen alltid växa och föröka sig åt diverse håll. Kanske är det lite för okontrollerbart för Fröken Matilda Johansson...
håhå jaja, några små rutor och stjärnor blev det i alla fall, med blandat resultat.

So long/ Matilda 

Kära återseenden och stickfrossa.

Helgen som gick innebar en tur till dalarna, till mora, vilket innebar att min depå med kära gamla klasskamrater är påfylld.
Det var så fint att se hela (nästan) högen igen, och för en kort stund kändes det som om vi aldrig hade lämnat vår lilla folkhögskolebubbla.
Massor av kramar, dans i värmestugan och frukost hos fröken gjorde helgen fantastiskt.

Idag är det måndag, och alltså är jag tillbaka i Borran och verkligheten. Även om det känns lite som hitte-på när man får gå till skolan och ägna dagarna åt att sticka. Vi har nämligen hantverksvecka och idag har vi stickat. Försökte mig på att exprimentera lite, och här är ett miniresultat:

So Long /matilda





Usel uppdatering.

Inte blir det mycket skrivet här, trots löften om nya tag sen den nya designen. jag får ursäkta mig med tentaplugg och annat plugg, och så lite vanligt allmänt vardagsliv ovanpå det. Och inte har jag särskilt mycket att berätta idag heller, för jag har målat mönster så ögonen blöder.

Men jag har ett litet tips! Asha Ali – Kärlek är en låt som alla borde lyssna på!
Ganska fantastiskt.

Nu är det läggdags i Borran.

So long/ Matilda