Om luciatåg, symaskiner och allt där i mellan.

Då var det kanske dags för en liten uppdatering från min lilla isolerade folkhögskolebubbla.
Fast den lilla bubblan är det ju alldeles snart dags att lämna. Om bara några dagar beger jag mig bort från allt vad dalahästar, folkdräkter och folkmusik heter, för att spendera ett litet jullov på södermark.
(jo, om man bor i mora känns skara som söder).

Här  på Folkhögskolan försöker vi så gott det går hitta på små saker för att skapa julstämning, samtidigt som vi sliter i skolan.
Det är mycket som ska vara klart lagom till julavslutningen, och jag försöker få färdigt tre plagg. Just nu känner jag mig inte så stressad, jag tror faktiskt att jag kommer hinna klart i tid. Dock ägnar jag numera kvällarna åt diverse olika sorters handsömnad på de olika plaggen.
Kanske kan det bli lite bilder när plaggen är färdiga, den som lever får se!

Igår var det ju som bekant lucia, och vi hann med hela två tåg faktiskt.
Först bjöd skolans kör på ett mycket fint litet tåg, där även världens sötaste minitärna fanns med och sjöng solo.
Efteråt bjöds det på lussekatter och pepparkakor i form av katter i matsalen. (de sistnämnda skulle tydligen vara designade av Zorn, käre värld, om man trodde att man skulle slippa den gubben när man bodde i mora har man fått tänka om).

Senare på kvällen begav vi oss till Mora kyrka för att beskåda ett luciatåg som, enligt mig, helt klart platsade in på topp fem av de finaste och mest stämningsfulla luciatåg jag sett. Det var en jättestor kör och så himlans fint.

Jo just det, en till julstämningshöjande aktivitet hann vi med i fredags, vilket kanske också blev beviset på hur nördiga vi börjar bli....
Vi byggde ett pepparkakshus i form av en symaskin. En tjej i min klass är van pepparkakshusbyggare och gjorde en ritning. Maskinen står nu och önskar oss god jul brevid de andra maskinerna i Gula villan. Givetvis får ni en bild här, dock fotad i mörker och inte riktigt färdigpimpad, men håll till godo kära vänner!

So long/ Matilda

Om att gå från tanke till HANDling.

Idag har vi ägnat hela dagen åt att måla akvarell.
Jag och den där akvarell-lådan kommer inte riktigt övrens.
Jag vill så otroligt gärna tycka om den, och det blir ju så snyggt. På klasskompisarnas papper.

Enligt den fantastiska Karin (fröken alltså) handlar det mest om att hitta olika färger och blandningar och gud vet vad i den där lådan, inte så mycket om att måla ett fotorealistiskt föremål. Ljus och skuggor och allt sånt där.
Kanske är det här det brister för pillfröken Matilda. (jepp, den utnämningen har jag fått av Karin, hon tror dessutom att jag borde gilla akvarellen, eftersom det är en färg som kräver tålamod...)

Och där av den lilla rubriken.
Jag vet så precist hur jag vill att det ska se ut i huvudet, vad som behövs för att få färgen att stämma bättre övrens med det som jag tecknar av (idag ett stilleben i form av en citron). Men när väl det där ska ut är det som om handen sätter stopp, som någon slags spärr.
Fast jag vill måla skarpare så ser det mesigt ut.

Och då blir jag arg, frustrerad på den himla lådan.
För jag vill ju så gärna.
Jag antar att det är träning som krävs.
Men just nu är jag mest glad för att jag får lägga lådan på hyllan ett tag, för imorgon är det akryl som gäller.

So long /Matilda

ps. Tack för alla gulliga kommentarer om plaggen, det värmer! ds.

Allt för min syster.

På begäran från min kära syster kommer här bilder på mina två första avslutade projekt här i Mora, i sömnadsväg.
Jag kan väl inte påstå att bilderna är något jag är jätteexalterad över, men det var det bästa jag (eller egentligen Per, men han är ju inte här och kan försvara sig) kunde åstadkomma.

Dessutom kanske inte dessa två plaggen är (förhoppningsvis) det bästa jag kommer att sy i mitt liv. Men va sjutton, det  var kul och nedan ser ni resultatet.

So Long /Matilda







Om hur man skulle kunna tillbringa en helg i Moraland.

Om man ville när det blev helg efter en fantastisk skolvecka skulle man tillexempel kunna inleda fredagen med att åka till Falun.
Där skulle man förslagsvis gå på en inflyttningsfest i hemma hos en av sina klasskompisar. Kvällen skulle kunna avslutas på ett uteställe, och sedan skulle man gå hem för att sova några ynka timmar, innan man tog bussen tillbaka till Mora klockan åtta på lördagsmorgonen.

När man väl befann sig i Mora igen skulle man kunna gå till en liten grundskola där man skulle kunna engagera sig i en liten loppis som skolans internationella grupp anordnade, och det skulle man göra med gott mod trots att loppisen höll på i tusen timmar och inte hade mer än max trettio besökare för vad gör man inte för barnen i afrikas bästa.

Senare på kvällen skulle man exempelvis kunna laga tacos och titta på love actually och dricka glögg och eftersom det skulle vara dagen innan första advent var det okej med både glögg samt att titta på extramaterialet av filmen.
Helgen skulle avslutas med att besöka en första adventskonsert i en kyrka och dricka kaffe på stan.

så skulle man kunna tillbringa en helg i Mora, om man ville.

So long/ Matilda

Ett styckte stickad vante.

Under vårt studiebesök till Stockholm lyckades jag återigen med bedriften att tappa bort ett par vantar som jag stickade förra året.
Tur då att jag tycker det är så attans roligt att sticka!
Det blev ett par likadana till, fast denna gången i vitt och lila.
Här är resultatet!



So Long/ Matilda

Doktor Alban och äppelskrottar.

Denna veckan spenderar vi som sagt i Gula villans källare, där vi jobbar med tygtryck för fulla muggar. Det är otroligt roligt, men lite klurigt, eftersom det innebär en hel del tänkande att trycka ett mönster över minst en meter tyg.
Min mönsterrapport bestod av äppelhalvor och skruttar, blandat med blomrankor. Jepp, gillar man äpplen så gör man! Dock höll jag på att bli tokig på mitt stackars mönster, för trots alla uträkningar vi gjort och provtryck för att få mönstren att stämma verkar det ha blivit lite fel någonstans (mycket troligt att felet kan ha begåtts av min så icke-mattebegåvade hjärna.)
Nu fortsätter veckan med ännu fler tryck, och imorgon ska jag jobba med att trycka tröjtryck istället, lite mer lätthanterligt än att jobba med ett helt mönster.

Här kommer lite bilder från slitet i källaren:

Mina knasiga klasskamrater tycker tydligen att det påminner lite om arbetet på ett sjukhus där vi springer runt i våra vita rockar, och jag har av någon anledning fått äran att vara Doktor Alban. I den övriga personalstyrkan finner man bland annat personalansvarig Siv, Vaktmästare Stek och Doktor Stain. (Jag misstänker starkt att mina kära kamrater andats in lite för mycket av färgångorna som cirkulerar i källaren...)

Jepp. Det var nog allt för nu. Idag är det förresten otroligt vacker i Mora. Molnfritt, snö på marken och minusgrader, kan det bli bättre?

So long, /Doktor Alban

tjolahopp tjolahej.

Nu var det längesen jag skrev, men hey: jag lever ändå!
Veckan har sprungit på i en rasande tempo, med byxa och kjol som skulle vara klara att redovisas i fredags. Som tur var klarade jag deadlinen utan att behöva stressa allt för mycket.

Just nu  vet jag inte riktigt vad jag känner över slutresultatet, men jag antar att jag får se det som ett projekt där jag lärt mig otroligt mycket rent sömnadsmässigt. Det här är ju trots allt en utbildning. Kanske är det som med det mesta jag gör, jag behöver ha en stunds paus ifrån det jag gjort innan jag kan börja tycka om det, för när man jobbat så intensivt med något under en period är man ofta så trött att man vill spy på det när det är färdigt.

Jaja, nog om det, nästa vecka innehåller  screentryck, alltså tryckning av mönster på tyg. Vi har gjort egna mönster som vi ska jobba med, och det ska bli så himla kul!

Igår var det De gamlas dag på skolan, vilket innebar att förra årets elever kom hit som någon slags reunion. Det var roligt att få prata med förra årets elever och höra vad de höll på med nu. Det var maskerad med sagotema, och därför bjuder jag på en bild:

So long/ Matilda

Tillbaka i skogen.

Så var en veckas ledighet över, och igår kväll satte jag återigen fötterna på mora-mark.
Det känns skönt att vara tillbaka, påfylld med ny energi av fina människor på hemmaplan. Förutom en liten begynnande förkylning med tillhörande halsont är jag taggad till tusen på att ta mig an nya kreativa uppgifter.
Här ska skapas!

förresten, om ni vill läsa lite mer om utbildningen och mina duktiga klasskamrater så finns det en till blogg, som drivs av oss i klassen: modeakademin.blogspot.com

japp, det var nog allt.

So long/ Matilda

Vernissage och skrapsår.

Idag har kylan invaderat Mora, och bilar som välfärdat från Rättvik (okej de cirka 3 milen eller vad det nu kan vara som skiljer de båda orterna åt) hade med sig snö på taken.
Låt det vara höst ett tag till, snälla?

Idag tänkte jag bjuda på lite bilder, för att illustrera dagens händelser. Den s k vernissagen av vårt väskprojekt som jag  berättat om tidigare ägde rum idag. Jojo, det var grejor det, både vi, en del besökare och en journalist frå lokalpressen var där.
Resten av dagen spenderades  återigen i bildsalen, och kanske kom det lite mer argt ur mig i dag, men jag vet inte.

Japp, det var nog allt för nu.
eller just det, angående skrapsåret. Gruset på vägen till matsalen var inte riktigt överens med mig idag, vilket resulterade i en rejäl vurpa, några skrapsår och ett antal smickrande blåmärken på höften.

Men hey, vad gör man inte för lite spänning i vardagen?

So Long/ Matilda

Gråa dagar skyndar aldrig på, och man kommer inte långt på att vara rar.

Det regnar i Mora idag och det här inlägget blir ungefär lika grått som vädret.
Vi har ägnat dagen åt mängder av teckning i bildsalen.
Jag älskar att måla, men ibland tar inspirationen slut.
Min bildlärare sa idag att mina modeteckningar var fina, men kanske lite för rara, att det behövdes ytterligare en dimension, något som hände och gjorde bilden mer spännande.
 Hon trodde det berodde på att jag var rar.
Jag vill inte vara rar.
Jag vill att mina bilder ska vara spännande.
Jag vill inte att dom ska passera som fina men, tja, intetsägande.
Så jag försökte vara lite orar, lite arg.
Det var svårt.
Det blev mest kladd.
Men kanske lite spännande.
Vad vet jag.
Till slut gav jag upp, begav mig ut i regnet.
Det var blött.
Och mer spännande än så blir nog inte den här dan, vare sig man är rar eller inte.

So Long/ Matilda

Söndag söndag söndag.

Idag är det söndag.
En dag när man liksom stannar av lite, låter sig ha lite tid med ingen annan än sig själv.
Jag har utforskat Mora med en lång höstpromenad i det underbart vackra vädret. Jag tror faktiskt att jag gillar staden mer och mer.
Efter ett försök att teckna i bildsalen gick jag istället till Gula villan för att försöka producera någonting där istället.
Igår blev min kjol klar (bilder kanske kommer, vem vet?) så nu kör jag hårt på att tillverka ett mönster till nästa projekt-byxorna. Jag är pepp!

Lite om helgen:
Igår sydde vi och tränade, och på kvällen var det pizzabak och film i tomtebo (grannlägenheten) som gällde. Mys vart det. Jag gillar min klass.

En annan färdigproducerad sak kommer det bild på här. Eftersom jag är lite av en stickadiccted jobbar jag på diverese sidoprojekt, och Pojken gjorde en beställning på en sotarmössa och pulsvärmare, så snart får han en present på posten. Jag hoppas han blir nöjd. Annars får han stryk.



Det här inlägget blev kanske en aning osammanhängade, men va sjutton, man kan ju inte hänga ihop jämt.
so long/ Matilda den vilda

Mission completed.

Så var det fredag.
Ursäkta mig Fröken Ur, men brukar en vecka verkligen gå så är fort? Är du säker på att du inte hoppat över en dag eller två?
Den här veckan har liksom sprungit fram på något konstigt vänster, tiden går så fruktansvärt fort och veckodagarna flyter ihop med helgen. Kanske mycket tack vare internatlivet.
Hur som helst, som rubriken skvallrar om har vi idag redovisat vårt allra första, helt slutförda projekt: Väskan.
Uppdraget: Vi tilldelades en påse med gamla tyger, second hand. Påsen kunde innehålla allt frågan gamla byxor till spetsar och band, allt i mer eller mindre tilltalande färger och mönster.
Utöver sakerna i påsen fick vi lägga till ett svart tyg, samt dragkedjor,knappar och dylikt för att sedan tillverka en väska. Den fick se ut hur som helst, förutsatt att vi använde några av tygerna ur påsen och använde oss av någon typ av broderi eller applikation.

Min väska kan ni se här nedan, jag är väl inte helnöjd med resultatet, men som första uppgift får det duga antar jag. ( återigen är bildkvaliteten inte den bästa, så väskan kommer inte helt till sin rätt, varken färg- eller formmässigt).
Den är inspirerad av någon slags kappsäck och broderad med ett egenritat kurbitsmönster. Lika bra att köra på när man ändå bor i Mora tänker jag.
Väskorna kommer att ställas ut på en second hand-butik här i Mora, som ett led i något slags återbruksprojekt som pågått där.
Bra grej tänker jag.
Nu tar jag helg.

Åh, det var ju en sak till. Jag tror banne mig jag skymtade en snöflinga förut.
It´s gonna be a long winter.

So long/ Matilda

En helt vanlig måndag.

Precis som rubriken skvallrar om har denna måndag varit ganska alldaglig. Givetvis är alla dagar unika och bla bla, men den har i alla fall sett ut ganska så mycket som en måndag brukar se ut. SÅ. För att vi inte ska hamna i nån tråkig måndags-slentrian här tänkte jag att vi ju kunde ta och prova ett litet nytt snitt på inlägget. (och när jag skriver vi menar jag egentligen jag, varför kan jag nog inte direkt svara på).
So, here we go, Dagens.

Dagens färg: Höstglödande gult. (oh my, här spar vi inte på det pretantiösa krutet...)
Dagens låt: Meet a Bear med Britta Persson.
Dagens irritationsmoment (alternativt i-lands problem, läs och välj fritt): Symaskinen som betedde sig som en pubertal tonåring. Det vill säga: Den gjorde helt tvärtemot vad jag ville att den skulle göra.
Dagens gläjdeämne: Att promenera till frukosten och titta på solen som lyser på frosten och höstens alla underbara färger. Ibland är det det lilla som gör det.
Dagens saknade: Idag saknar jag min kära mor något enormt.
Dagens godaste: Vegetariska biffar. Mumma!
Dagens färdiga projekt: En beställd mössa till pojken.
Dagens jobbigaste: Ett spinningpass. Oh käre värld, det var jobbigt ska gudarna veta!
Dagens minus: Massor av kreativitet och sömnadsuppgifter som ska spottas ut och klaras av innan veckan är över.
Dagens bild får avsluta detta mer eller mindre intelligenta inlägget,
För så här fint kan det vara en kväll vid Siljan, det ni!

So Long/ Matilda den vilda

Om kloka människor och tomma huvuden.

Idag lämnades inspirationsboken in.
Idag kände jag för första gången en ganska stor gnutta prestationsångest.
Eller, om jag ska vara helt ärlig, kände mig fullständigt urdålig.
En liten redovisning på cirka 2 minuter lyckades jag trycka ner mig själv fullständigt till fotknölarna.
Jag tillät mig själv, att istället för att se de positiva saker jag gjort på någonting jag aldrig tidigare prövat, jämföra mitt egna arbete med 14 andras.
14 helt egna individer, med helt olika synvinklar och tankar.
Helt onödigt och energikrävande.

SÅ.
Efter lunchen bestämde jag mig. Jag kan.
Jag tänker inte hålla fast vid att mitt arbete skulle vara sämre än någon annans. Varför?
Istället gick jag tillbaka till lektionsalen och där världens bästa utvärdering hölls.
Och sedan tömde jag huvudet fullständigt på allt vad idéer heter.
Jag kan inte påstå att kreativiteten precis kom springades mot mig och kastade sig i min famn, men jag tvingade ut lite, kramade ur det sista av tankeverksamheten.
När jag kom tillbaka till rummet kändes det på riktigt som om jag aldrig skulle kunna komma på en enda vettig idé igen, men som av en händelse sprang jag på den här texten.

Hon är klok den där Clara.
NU tänker jag inte lyfta ett finger till idag, utan istället testa Moras biograf tillsammans med min Karl.

SO long/ matilda

ett litet haffsigt inlägg.

Jepp, här kommer det. Ett litet inlägg som slängs ihop i all hast.
Jag lever och frodas (eller frodas, är det ett begrepp man kan översätta på en människa?) men nån direkt bloggmotivation finns det inte, och inte heller någon inspiration.
Den lilla inspiration som trängs bland mycket annat i mitt huvudet måste just nu högprioriteras till diverse skolarbeten, som att till exempel trycka ner massor av bilder och skisser i en inspirationsbok och sedan motivera varför man tryckt ner alla bilderna där. Imorgon ska den lämnas in, ready or not. Om jag orkar kanske jag kan fota och lägga upp några bilder här, om någon händelsevis är intresserad.

Jag gillar det lika mycket som innan, men ändå kan jag inte låta bli att förvånas över hur trött man kan bli efter att enbart ha suttit och klippt och klistrat en hel dag.
Det tar på krafterna det här med inspiration ska ni veta.

Jo förresten, en annan sak att lägga energi på: Fruktansvärt fint besök knackade på min dörr igår.
Han stannar till på fredag.

SO long/ Matilda

Det är kyligt här i natt, när Stockholm kysser mig på kinden.

Söndagförmiddag och jag sitter helt utmattad på mitt rum efter ett intensivt dygn i storstan, eller fjollträsk som min käre fader skulle ha sagt.
Trots ett tempo i hundraåttio så var det bannemig ett riktigt kalasdygn, allting i studiesyfte såklart.
Vi besökte en stor tygaffär i Sundbyberg, där utbildningen innebar ren och skär lyx, vi fick nämligen strosa runt på lagret, och dessutom handla till förmånliga priser. Både kjol- och byxtyg inhandlades så nu ska här sys!

Sedan bar det vidare till Nordiska museét för att titta på utställningen Makt och Mode. En spännande utställning, dom har en hemsida om nån är nyfiken på att se mer. http://www.modemakt.se/ är adressen, jajemän.
Sista obligatoriska stoppet på fredagen var fotografiska museét, där vi tittade på en utställning om modefotografering. Det var en rolig utställning, även om jag kan tycka att mycket av dagens modefoton kan vara, ja, fruktansvärt fula. Det är inte riktigt tilltalande med nån lättklädd brud som ligger och försöker se sådär sexig ut, insmetad i nån olja. (kanske raps eller oliv, vad vet jag? )
Näe, då tycker jag mycket bättre om de svart-vita eleganta bilderna från sådär 40-50tal. Tjusigt!

Fredagskvällen avslutades med en härlig indisk middag och senare en liten spännande tur genom stockholmskvällen för att hitta till vandrarhemmet, det gick fint till slut.

På lördagens schema stod främst Vintagemässan på Strand. Det fanns ungefär hur mycket som helst att se, men det var trångt som bara den, och man blev ganska snabbt trött. Något shoppande på mässan blev det inte, även om det fanns en hel del som lockade, men som snål-matilda faktiskt satte stopp för. En massa inspiration tog jag dock med mig hem, så nu är jag laddad till tusen för vintage-kollektionen som jag berättade om tidigare.

Lite strögande på Drottninggatan hann vi med innan tåget for hem mot Mora igen, och det var en ganska trött tjej som landade i kollektivet igår.
Några dygn i Stockholm klarar jag av, men mer än så är det faktiskt inte. Jag är nog helt enkelt ingen storstadstjej. Mora passar mig perfekt.

Jag bjuder på en bild från resan. Den blir på mig, eftersom jag inte vill hänga ut mina klasskompisar utan att fråga hur som helst. Och jag antar att alla ni som inte träffat mig på ett tag härmed kan känna sig lite trygga; jag ser nämligen exakt ligga galen ut som jag brukar.

So Long/ Matilda den vilda

Just another uppdatering.

Nu vart det ett tag sedan det kom upp minsta lilla livstecken från Mora här på den så kallade bloggen, men kära vänner, jag har goda nyheter!
Jag lever!
Dock ska jag ärligt erkänna att det inte varit mer än så de senaste dagarna. Den där fruktansvärda tröttheten som helt oprovocerat kan visa sig på hösten har plötsligt intagit min kropp, och orken till att göra mycket annat än att befinna sig i skolan (vilket fortfarande är fruktansvärt roligt) och hänga med polarna framför tv:n på internatet uppblandat med lite välbehövlig motion är lika med noll.

MEN, i helgen var jag på hemmabasen, alltså sveriges metropol Skara, för att ladda batterierna. Det var flott att få träffa nära och kära, även om det kändes konstigt att vara hemma.

I skolan drar arbetet på i ett hiskeligt tempo, och denna vecka har den mesta av tiden spenderats i bildsalen. Igår introduserades vi till höstens större projekt, vilket verkar vara en solklar tolva på en tiogradig rolighetsskala.
Det här är dealen: Vi skall på temat Vintage, 40-70tal göra en egen kollektion bestående av fem plagg, byxa, kjol, ytterplagg, blus/skjorta samt klänning.
Vi startar med att samla massor av inspiration i en inspirationsbok, sedan skall vi rita kollektionen i modeskisser, plaggskisser och tygprover. Efter det skall minst två av de fem plaggen sys upp.
Jag är alldeles lyrisk, det ska bli så himla roligt!

På fredag åker vi på studieresa till stockholm, där vi bland annat ska besöka vintage-mässan och gå på en fotouställning med modefotografi. Det här blir bra mina vänner, det blir bra.

So long/ matilda

Ett litet inlägg om stora känslor.

Något som plötsligt slog mig efter ännu en fullspäckad dag på internatet är hur fruktansvärt snabbt ens tillvaro kan förändras.
För fyra  veckor sedan cyklade jag hem från en arbetsdag på Planteringen, och hade man tur tillbringades aftonen hemma hos en fin vän eller tillsammans med finaste pojken.
Nu syr jag som en dåre om dagarna och tillbringar kvällarna med människor som jag kommit att tycka väldans mycket om, men som jag inte ens visste fanns för fyra veckor sedan.
Människan är märkligt nog hemskt anpassbar.

Även om jag trivs jättebra (eller ungefär hur bra som helst) med min nya tillvaro, kan jag tycka att det känns konstigt att de människor som betyder mest för mig inte längre är lika enkla att träffa, för deras tillvaror har också gjort en totalomvändning de senaste veckorna.
Jag antar att det bara är ännu en fas i det där som kallas livet, ännu en pinne i steget mot vuxenvärlden.
 Då och då känner jag en liten gnutta sorg över att inte länge få dela dom där vardagliga sakerna, som att skratta åt något som i efterhand kan verka helt obegripligt, att dricka te och prata en massa strunt, bara göra saker som just i stunden kanske inte är så märkvärdiga, men som blir vädligt betydelsefulla, just på grund av människorna man får göra det tillsammans med. Trots att jag saknar allt det där, så är jag övertygad om att detta är något som måste vara.
Man mår bra av att utmana sig själv, lämna det trygga boet och flyga även om det är jätteläskigt och man tvivlar på att vingarna kommer att bära.
För i slutändan står alltid den där stadiga grunden kvar, de där vännerna som man vissa stunder kan sakna så förtvivlat, dom står och väntar på en när tiden är inne för det.
Och tills dess får man kasta sig ut i den där nya tillvaron, med tryggheten om att vännerna har de bra på sina nya platser i bakhuvudet.
Och med lite tur kanske den där banken, som innehåller det absolut dyrbaraste i hela världen, nämligen riktiga vänner, kanske kan ytterligare ett eller ett par guldkorn ha letat sig in i den  banken, i den nya tillvaron.

So long, Matilda

Rapport från svampskogen.

Dagens friluftsdag fick mig att minnas tillbaka till mellanstadiet. Fast liksom bara de bästa bitarna. Borta var påtvingade gummistövlar (de var faktiskt ganska saknade när jag travade runt i skogen i genomblöta gympaskor...) och små exusioner där målet var, öhe.. ja var var egentligen målet med dem? Jag minns mest ett plågsamt letande efter massor av småkryp som sedan helst skulle ritas av i en liten randig skrivbok.
Noll av tio på rolighetsskalan.

Nu till dagens betydligt trevligare aktivitet. Vi vandrade cirka 1,5 mil. (jag vill lova att det tog på krafterna då det var uppför ungefär hela vägen, men givetvis blev man helt knäckt av de små hurtbullarna på skidlinjen som sprang samma sträcka...)
Efter den mycket trivsamma, men något blöta,  promenaden var vi framme på en plats som kallas Rostberg, en stuga mitt ute i skogen. Här intogs lunch och välbehövligt kaffe. Sedan njöt vi mest av att hänga i skogen, och fick en lektion i att plocka trattkantareller.
Jag är helt såld, skulle kunna ha stannat i skogen i flera timmar.
Och i köket står nu en låda med rensade och förvällda svampar som jag ska frysa och plocka fram en mörk höstdag. Mumma!

Tack för alla fina kommentarer förresten, det värmer att ni läser och jag saknar er alla!

So long, Matilda

Fredagsflams.

Det här inlägget har varken mening eller mål, bara en liten transportsträcka till något som förhoppningsvis är lite mer innehållsrikt och spännande.

Den senaste veckan har gått så hiskeligt fort. Faktum är att den gått så fort att jag skulle kunna mala på ganska lång stund om hur fort den gått. Men med risk för att rikta in mig allt för mycket åt en lite äldre målgrupp än vad jag tror de är som eventuellt läser här hoppar jag över den biten.

Vi har under veckan provat på diverse av Moras utbud vad gäller motion. Friskis har jag väl redan nämnt, men vi testade under onsdagen även på ett pass box, vilken resulterade i ännu en kraftig träningsverk. Ja ja, man känner ju att man lever i alla fall.

Porjekten i Gula villan går vidare. Jag har just sytt klart grunden till en kjol, så nu ska jag försöka hitta på ett lagom spejsat mönster att sy upp. I tisdags besökte vi Orsa för att bereda lin, Det är faktiskt ganska häftigt hur en liten gräspinne kan bli tråd!
Dessutom broderar jag vidare på min väska som bara den, men det går lååååångsamt. Maten är god, nu taggar jag på klassfest och taco. Eventuellt bjuder helgen också på ett besök i den omtalade Wasastugan.

So long/ Matilda

skor i mängd.

Dags för en liten uppdatering från Mora.
Jag tänkte ge ett första litet smakprov på vad vi jobbat med på bildfronten i skolan. Hela gårdagen ägnades åt att teckna av ett antal skor, främst i blyerts.
Idag la vi in dom i datorn, och sedan var det bara att gå bananas i Photoshop. Eller, riktigt så enkelt var det väl inte, det hördes en hel del svordomar från datorsalen i eftermiddags. Men när vi hade fått lite koll på läget kunde det läggas in helt nya färger och mönster på våra egenhändigt tecknade skor.
Jag kan väl inte direkt påstå att jag blir alldeles lyrisk över att titta på resultatet, men kul som stryk var det och förhoppningsvis kommer det att se lite bättre ut framöver.

Jag har målat av min kära träsko, men här är den i en helt ny tappning.
Det här är den första träskon, som jag målat på frihand och sedan scannat in i datorn, och så här blev den efter att jag, som sagt, gått bananas i Ps.

(kvaliteten på bilderna är nog tyvärr inte den bästa, men jag tror ni förstår grejen i alla fall.)

För övrigt ägnades gårdagen åt ett besök på ett corepass på det lokala friskis. En liten rolig anekdot därifrån var att jag såg en kvinna som hade tatuerat en dalahäst i färg på axeln. Där kan man snacka om att gå bananas!
Idag har jag skrattat så mycket att gårdagens träningspass gjort sig påminnt ett antal gånger i form av krämper i magen.
Nu blire tv i kollektivet.

So long/ Matilda

En liten gnutta av längtan trots allt.

Jag hade nog väntat på den egentligen. Var nog faktiskt beredd på att den skulle komma.
När jag tänker på det, blir jag faktiskt förvånad över att den inte slog till tidigare.
Hemlängtan.
Egentligen var det väl inte så farligt, men igår, när det var lördagskväll och helt plötsligt ganska folktomt i kollektivet (de flesta har åkt hem över helgen) och en gnutta huvudvärk kom över mig, då var den plötsligt där.
Jag saknade hemma och allt som hör till. Att sitta hemma i soffan och göra ingenting, äta middag med familjen och gnabbas om vilken kanal som ska slås på.

Att då räddas av ett telefonsamtal från en fin vän hemifrån var guld värt, och när jag vaknade upp imorse var den där längtan plötsligt inte alls så stor längre.
För när allt kommer omkring trivs jag ju så himla bra här.

Det är söndag, and I'm off to the Gula Villa for some brodering av väska.

So long/ Matilda

ps. Dagens låttips: The Treehouse Song-Ane Brun. Inget passar bättre en solig söndag. Ds.

Matilda and the choir.

De som känner mig vet att min självförtroende inte är det bästa vad gäller min musikaliska ådra.
Jag sjunger hellre än bra, och jag fullkomligt HATAR SingStar. Det får det att krypa i kroppen på mig vid  tanken på att behöva sjunga i en mikrofon framför ett gäng goda sångare.
När jag gick i nian var jag med i en kör, men jag tyckte mest att det var jobbigt och mimade mest när jag sjöng, jag var nämligen fruktansvärt rädd för att det skulle höras att jag sjöng.

SÅ.
kanske kommer det lite som en chock när jag nu valt att gå med i skolans kör.
Jag kände bara att jo, varför inte?
När jag ändå är igång och provar hur mycket nya saker som helst kan jag väl lika gärna dra på med ytterligare en utmaning.
Igår var första träffen, och ärligt talat var jag inte så sugen på att avsluta min sömnad för att knata bort till aulan. Men jag gjorde det.
Och kanske blir det här också lite av en chock:
Det var fantastiskt roligt!
Körledaren var verkligen ett knippe energi. (det var riv i henne det, som Per skulle ha sagt).
Och jag tänkte knappt på att jag hatar att sjunga i grupp.

So long/ Matilda

Med solen i ögonen.

 Någonting som faktiskt (tro det eller ej) kan läggas på minussidan med det här stället har varit vädret. Det har varit så där otrevligt ruggigt och kallt, och jag har desperat funderat över vilka mina tjockaste plagg är.
Men.
När man just börjat vänja sig vid tanken på att jag nog kommer få leva med den här kylan ganska många månader dyker den upp, Solen. Det var så där underbart vackert sensommar väder och plötsligt kunde eftermiddagskaffet intas utomhus.

Något annat som jag funderat på är att det vore flott att kanske ha en cykel här, eller i alla fall ett färdmedel på hjul.
Det vore faktiskt himla flott att få glida genom stan på en longboard. Jag gillar verkligen kurbits, och det är något som det finns gott om här i Mora, där det vimlar av handarbete och dalahästar.

Och tror ni inte att jag dog lite när jag hittade den här:

                                                                                         

Tänk att få glida genom stan på den brädan, det vore väl flott om något.

Livet i folkhögskolans trivsamma värld går vidare, jag trivs och njuter. Idag har jag skrattat så jag har träningsvärk i magen.



So long/ Matilda                                                                                             

Ett litet litet tips.

Allting går långsamt när man väntar.
Men då kan man ägna sig åt att lyssna på ljuv musik, som till exempel de här underbara Kent-coversen.
Har inte riktigt kommit underfund med hur man länkar till spotify, men namnet ni borde söka på är detta:

Carolina Wallin Peréz.



Lyssna vetja.

Detaljer.

Idag är det söndag, en lugn sådan.
Eller ska jag säga helt stillastående? Förutom en liten promenad ner på stan för att inhandla kaffe och lite städning av det gemensamma köksgolvet har jag inte gjort särskilt mycket mer än att ligga på min säng, käka frukt och titta på gamla avsnitt av "Fashion". (Praise SVTplay).
Jag tror att jag gillar den här söndagen ganska mycket.

En annan sak som gör den här söndagen oerhört fin är ett överaskandes telefonsamtal under gårdagen, som gör att jag just nu i denna stund väntar besök av en mycket speciell person. Livet är allt bra fint!

Eftersom jag inte har särskilt mycket att berätta tänkte jag att jag istället kan visa några bilder, bland annat på gårdagens second hand-fynd.



De emaljerade muggarna. Eller vad sjutton dom nu är gjorda av, men fina är dom.


Nya höstkängor för en femtiolapp är väl helt överkomligt kan jag tycka, även om dom var lite stora, men det kan kanske en sula eller en raggsocka råda bot på.



Och så till sist, några små bilder från mitt rum. En säng, och en massa foton över skrivbordet på fina människor. Här sätter jag mig och kikar, om jag skulle drabbas av akut hemlängtan eller så, man vet ju aldrig.

So long, Matilda 

Småstadscharm.

Trots att Mora är större än jag förväntade mig, går det inte att komma undan att det faktiskt är en ganska liten stad. Men, det behöver absolut inte vara någonting negativt!
Gårdagen ägnades (förutom en megalång promenad till en Willys butik som vi trodde låg betydligt närmare, men vad gör man inte för lite billigare pasta?) åt att kolla in Moras uteliv, vilket var en spännande historia.
Eftersom många reste hem i helgen var vi bara fem tappra modeelever kvar, så efter att en utsökt linssoppa intagits bar det av till Wasastugan.
Jo, för det är visst så man gör här. Och jag kan nog inte låta bli att tycka att det trots allt är ganska mysigt att fredagskvällarna spenderas i en timmerstuga á la skogshuggar-style,  där de lokala ungdomarna (de flesta iklädda rutig skjorta och keps) sjunger kareoke och dricker öl vid furubord. Vi hade kul, och det är ju det enda som make sence.

Efter en ganska segstartad lördagsmorgon for vi iväg för att undersöka moras second hand liv, och återigen slog småstadscharmen till. Uppe i ett bostadsområde med världens finaste trähus, (givetvis faluröda) fanns det loppisar på var och varannan bakgård, som anordnandes av villaägarna själva.
Så himla mysigt!
Det fanns till och med lådor som det stod gratis på, vilket ledde till att några oerhört användbara blyertspennor fick följa med hem: gratis är gott.
I övrigt fyndades det i form av ett par spetsiga kängor, örhängen och ett par muggar som vi (efter en stunds diskuterande och funderande) tror är av emalj.(ja, fall någon känner att det skulle vara spännande att veta materialet på dessa dryckeskärl) de kan nog bli fint i ett kommande hem skulle jag tro, det gäller att planera, jojo!

Nu är jag helt utmattad, så det blir till att ta igen sig i kollektivet.

So long, Matilda den vilda

En liten torsdag.

I gula villan har det låtit som krig när vi sytt som tokar på maskinerna, och lärt oss diverse broderitekniker.
Klockan rusar iväg, och rätt vad det är ska man återigen äta eller dricka kaffe. (herregud, jag dricker kopiösa mängder kaffe, hur ska min stackars mage palla?)
Sen, när middagen är intagen kan man ströga ner på stan och inspektera det lokala kupans utbud. Sen kan man vila en stund på sin säng, och när klockan blir senare kan man smyga sig ut i köket för att pimpla te och pussla ett 1500 bitars pussel med nåt kinesiskt motiv, tillsammans med en nyfunnen internatvän.
När man sen, redan framåt klockan 22, börjar få tunga ögonlock får man tassa tillbaka till sitt rum och krypa till kojs. Och då, då har man redan börjat längta efter en ny, spännande folkhögskoledag.

So long, Matilda.

Uppstart och filmkväll i kollektivet.

NU är det igång på riktigt!
Jag känner mig alldeles lyrisk och taggad till tusen på att köra igång.
Efter ett antal informationstimmar i aulan var det rena befrielsen att äntligen få starta med att både teckna och sätta sig vid symaskinen ute i gula villan. (kan ni fatta! en hel villa, som bara är till för att sy i!)

Dagen avslutades (efter ett sjukligt långt informationsmöte i kollektivet med personalen och mysrektorn) med filmkväll hemma hos en tjej i klassen. Det var fina grejor!

Nåt som inte är lika fint är att jag känner att jag har extemt lätt för att ta till mig av diverse dialekter...

So long/ Matilda

Om allsång och knätofsar. ( I think I'm in heaven.)

Jodå första skoldagen gick fint.

Uppropet i aulan speglades till stor del av både Mora och folkhögskoleanda.
Det bjöds på både allsång och dragspel, och det enda som saknades var knätoffsarna. (vart sjutton är knätofsarna!?)Det liksom rann över av myspys, och när jag fick se sysalen blev jag alldeles lyrisk.

Från och med idag kommer jag att få spendera varenda dag med att sy och måla.
Retorisk fråga: kan det bli bättre?
Svar: nej.
Efter diverse musik och ett antal (läs sjukt många) pauser för måltider sitter jag nu och tar igen mig i kollektivet, innan det vankas mera mat och sammansvetsningsgrejs med internatet.

Jisses vad det tar på krafterna att vara social och skaffa kompisar, jag skulle kunna somna som en sten på stället om någon bad mig. Fast i och för sig, det är väldigt sällan man får frågan om man har lust att somna som en sten på stället.



So long/ Matilda

ps. Rektorn heter Örjan och är östgöte, vad mer behöver säga?ds.

Tänk om lärarna hade sett ut så här?

Mora by skymning.

Dagen var fin, trots att jag var livrädd för vad jag skulle ta mig för alldeles ensam i den nya staden.

Min nya stad.

Det visade sig bli ganska enkelt. Människorna här är öppna, alla söker kontakt, alla är lika nya. Så efter en stunds strögande i stan och matlagning, slutade eftermiddagen med att jag spontant följde med ett gäng av de andra internateleverna och paddlade kajak på siljan.

Spontant, härligt och fantastiskt kul.

Bilderna som följer är tagna under en liten kvällspromenad, just när mörkret börjar lägga sig över Mora.

So long/ Matilda

Kärlek vid första ögonkastet.

Så var jag här.
I ett litet rum på Andersbo där jag ska spendera det kommande året.
Huset är fint. Staden är vacker.

Allting är uppackat och inrett, så gott det nu går. Jag har träffat några av de andra eleverna, magkänslan är positiv.
Jag gillar att mötas av den lilla söta tanten Ellen i receptionen, som har ganska mycket rött läppstift och som verkar uppriktigt glad över att träffa just mig.
Jag trivs med att höra brett dalmål när jag handlar på ICA.
Jag tycker om att låsa dörren till mitt eget rum.

Jag tror nog att jag och Mora ska komma överens.

Och jag låter fötterna lämna marken för en stund.

"Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv".
(sagt av en klok dansk, vid namn Kierkegaard)

Snart börjar min stora resa.
Det är min tur att ge mig ut på äventyr, alldeles ensam i den stora världen.
Nya möten, nya människor och nya erfarenheter.
Ärligt talat är jag livrädd, men jag hoppar ändå och låter den där danskens ord mala i bakhuvudet:
Jag låter hellre fötterna lämna marken en kort stund, än att till slut inte längre hitta mig själv.

Livet, here I come!

Det här är slutet på nåt gammalt, och början på nåt nytt.

Det allra första inlägget.
Det här är ett försök till någon slags blogg, högst opretantiöst och mest på skoj.
Eller kanske på allra största allvar.
Om två dagar åker jag de 35 milen till Mora.
 Fastän väskorna inte är färdigpackade och fjärilarna verkar ha inbördeskrig i min mage.