Efter stress och press och däremellan nånslags julledighet är jag nu tillbaka i form av ett inlägg.
Redo för en ny termin och taggad till tusen på kommande kurser!
Som helt ny på det här med vävning är det faktiskt himla fascinerande att få lära sig hur det här med en vävstol egentligen fungerar. Man får rätt stor respekt för hemvävda tyger om man säger så, för att knyta upp en väv är inte gjort i en handvändning precis. Men roligt är det! Om än lite klurigt.
För att inte säga extremt klurigt. Vi har ägnat dagarna åt att förbereda våra vävstolar parallellt med att titta på och rita olika typer av bindningar och allt det nu kan tänkas heta. Inte undra på att huvudet känns som det ska sprängas när man kommer hem, för så fullt av nya termer och begrepp är det, jag menar, hur lätt är det att tolka det här exempelvis?
Jag undrar om man är en aning störd om man känner att man tycker det på något sätt är kul och lugnande att rita alla dessa rutor...?
För övrigt tänkte jag visa ett litet kvällsprojekt, som jag äntligen färdigställt efter på tok för många kvällar. Jag vet inte vad som hänt, för den senaste tiden är det som om jag varit inne i en svacka vad gäller stickningen, vilket ju känns ganska märkligt för en galning som jag. Nu verkar det äntligen ha låtsnat i alla fall. Jag bjuder på lite osminkade och oredigerade bilder.
Mönstret kallas för "svärmors sjal" och är hämtat direkt från det fantastiska internetet.
Här finns det om ni vill pröva. Göre vetja!
So long/ Matilda den vilda
