tomtestrumpor och svampfrisyrer.

Jaa som vanligt är det dåligt med  uppdateringen, kanske för att det är mycket att göra.
MEN det är är roligt förstås.
Skolan har den senaste veckan inneburit tre dagars workshop, där vi har lekt med veck och ytor, och fullkomligt gått bananas i gula villan. Vi har bränt och eldat på tyg, kokat det, sytt en himlans massa stråveck och smock och gud vet allt. Skoj som tusan, och det är fantastiskt att få leka utan att riktigt ha ett klart mål med det man gör.
Jag samlar allt i en stor pärm, så kan jag plocka fram den och använda mig av en spännande yta när andan faller på.

På fritiden då?
Jorå, det är mest kreativt där å.
Jag stickar som en tok, och inspirerad av den fantastiska Sandra Backlund är jag sjukligt pepp på att ta stickningen till en ny nivå, göra något galet och stort. Vi får väl se var det kan sluta.

Nu har jag i alla fall asvlutat ett lite mindre flippat projekt, ett par riktiga tomtestrumpor med spetsmönster.
och håret är klippt. lite som en svamp ungefär.

Mora har föresten visat sig från sin bästa sida i helgen, med sol och glitter över en frusen Siljan.

So long /Matilda

Long time no seen.

Hej lilla bloggen, minns du mig?

Ja, att uppdatera här är kanske ingenting som jag prioriterar just nu, inspirationen verkar vara nere på noll vad gäller bloggandet, och hur intressant kan det egentligen bli?

Hur som helst, nyss hemkommen från Göteborg växlar min framtidsångest mellan totalförvirring och ko-lugn.
Studiebesöken gjorde att en hel del saker klarnade, det finns så otroligt många roliga utbildningar att välja på, jag vill göra allt!
Jag har dessutom fått på papper att det jag länge misstänkt och känt inom mig var helt sant, jag är ingen blivande modedesigner, och vill inte bli heller. Branschen lockar mig inte, min kreativa sida drar åt ett annat håll, vilket det nu är.

Men, (för det finns alltid ett men, det har ni väl lärt er vid det är laget?) Vill man verkligen plugga redan i höst? Och om man nu bestämmer sig för att man vill, är man beredd att satsa, lägga ner timmar och åter timmar på de arbetsprover som krävs. för att sedan kanske stå där och inte komma in, livrädd och utkastat i verkligheten utan några planer inför hösten?

Som sagt, förvirringen är total, men kanske har ändå några bitar i framtidens pussel fallit på plats. Äh, va sjutton. Det enda hindret är faktiskt jag själv, och nu jäklar ska jag ha en rolig vår, med eller utan arbetsprover!

So long / Matilda