Sagan om den andra lilla loppan.

Jag fick feeling. Det var så skoj att göra mina kära gamla loppor att jag slängde ihop en liten ring. Och nu bubblar skallen av idéer till fler smycken av dom små djuren.

So long/matilda den vilda

Lilla loppan eller när Matilda gjorde en liten present.

Det här har jag ägnat en stund åt idag, som kompensation för att det regnar tillät jag mig att lyssna till min skrikande pysseltarm. Det är en liten födelsedagspresent till min sambo.
Om du har följt den här bloggen ett tag kanske du känner igen dom små loppliknande vecken från gamla projekt. Jag hoppas mottagerskan blir nöjd bara. Annars känner hon ju designern bakom produkten rätt väl så att säga, så då får vi väl se om vi kan hitta på något annat.

So long/ matilda den vilda

Ett evighetsprojekt.

Ibland är det så enkelt att påbörja små saker.
Saker som man tänker att "det där är ju så enkelt att jag slänger ihop på en liten kvart". Saker som är tänkt att göras klart nästan samtidigt som dom påbörjas.
MEN (för det finns alltid ett men i dessa historier) så där enkelt blir det sällan. 
Dom där sakerna påbörjas, men så stöter man ganska snabbt på ett litet problem. Egentligen vet man nog hur man ska lösa det, men man orkar liksom inte. Så då åker det där lilla projektet ner i en låda. Och där blir det liggandes. Tills nästa gång man plockar fram det och tror att det där problemet ska lösas. 
Kanske lyckas man lösa det, men då dyker det upp ett nytt litet problem, lika litet som det förra, men kanske ännu mer motigt att lösa. Och så håller man på så där. Projeketet åker upp och ner ur den där stackars lådan.

Ungefär så har det varit med den här tröjan. Som egentligen var tänkt att bli en kofta, som skulle gå sådär fruktansvärt snabbt och lätt att slänga ihop. Det tänkte jag i juli.
Igår blev den klar. Jojo, snabbt gick det.

Den röda juldörren och dom sura minerna bjuder jag på.

So long/Matilda den vilda