plusgradernas marsch.

Dom är här!
Och dom gör mig lycklig. PLUSGRADERNA har under flera dagar befunnit sig i Mora, snön smälter bort och man ser trottoarerna igen.
Jag tror banne mig att våren är på väg.

Idag har vi fotat kläder vi sytt under året, och jag bjuder på en bild på det senaste tillskottet i Matildas garderob, en anorak.
ja, det är väl inte så mycket mer att säga om det.

Jodå, bilden har varit en vända i min nya bästis, Photoshop.
So long/ Matilda

Stilla ben och garnglädje.

Hela dagen har vi målat och målat och målat.
Fröken Karin hade ställt upp olika stilleben i bildsalen som vi skulle teckna av, med vilken teknik eller material vi ville.
Efter att ha exprimenterat och försökt att uttrycka oss konstnärligt på olika sätt under en period var det lite klurigt att återgå till att försöka skapa något så fotorealistiskt som möjligt.
Faktiskt ganska svårt.
Det tog ett tag innan jag och blyertspennan kom överens, och jag börjar mer och mer inse att det inte är det som är mest likt verkligheten när det handlar om konst som är det som är mest tilltalande och spännande.

Och så måste jag ju berätta.
Det finns en liten guldgruva i Mora. En gammal tant som haft en garnbutik ska stänga, och av den lilla anledningen säljer hon ut allt garn för halva priset.
Idag tog jag och Emila Gröna faran (Lisabeths bil) och for dit, vilket resulterade i att det just nu sitter en mycket lycklig Matilda på sitt internatrum och tittar på massor av ullgarn som hon köpt för nästan inga pengar alls.

So long/ Matilda

Bibeln.

Om man inte redan är en stickfrälst nörd som jag, så blir man näst intill religiös av den här boken.
Stickning-Ett hantverk att utveckla heter den, och är skriven av Britt-Marie Christoffersson, en kvinna som exprimenterat med stickning i ungefär hur många år som helst.
Och som jag läser i denna bok!
Den har redan fått följa med mig hem från Moras bibliotek i säkert tre omgångar, och jag vet vad som står överst på min önskelista i april.
När man kikar i boken förstår man att det går att göra vad som helst med bara garn och några stickor.
Herrejisses, jag är en nörd, och den här boken är min bibel.

So long/ Matilda den vilda

Fullt ös medvetslös.

Jodå, aktiviteten är, trots tystnaden på den lilla bloggen, mycket hög!
Vi har nämligen under de senaste två dagarna sysslat med ett alldeles särskilt litet projekt.
På Mora kulturhus har man kunnat besöka Modeakademin, och se mig och mina klasskamrater arbeta live, med att testa olika idéer på kropp, alltså drapera på docka.
Det låter kanske lite flummigt, vilket det också kan kännas emellanåt, men skoj har det varit.
Dessutom har man kunnat titta på hela processen live, eftersom vår kära fröken filmat allting med webbkamera. Om ni hoppar in på modeakademins egen blogg hittar ni en länk till filmerna, som turligt nog även går att se i efterhand. jag bjuder så klart på några bilder, så blir det kanske lite mer klart vad det hela handlar om.

So long /Matilda den vilda



Så här såg min skissprocess ut, som inspiration och utångspunkt har jag haft ett garnystan.



Mängder av bollar och veck och andra knasigheter. Undra om det kan bli något plagg av det här sedan?




































































































































.

En liten tur till min slätt.

I en stad som Mora kretsar allting vid denna tiden på året kring en enda sak. Jo, du gissade rätt-Vasaloppet.
För att alla människor som tillfälligt invaderar staden ska ha någonstans att bo, och för att så många frivilliga som möjligt ska kunna hjälpa till på vasaloppsveckan är skolbarnens sportlov anpassat till samma vecka. Så även vårt.
Så, när det nu äntligen är lite liv och rörelse i staden flyr jag fältet och reser till min saknade gamla slätt.

Den senaste tiden i Mora har jag känt mig lite stressad och trött på att tänka på veck, ytor och sömmar hela tiden, trött på att vara kreativ för jämnan och aldrig riktigt lämna skolan. I stort behov av ett miljöombyte.
Men trots allt detta så krävdes det bara några dagar (typ två) i ett ganska dött Skara för att inse att jag längtar tillbaka redan. Jag behöver sy, måla och skapa. Jag behöver omge mig med alla de knasiga typerna i skogen.
Dagarna hemma har förstås bjudit på en härlig vistelse i Göteborg, där jag fick träffa fantastiskt fina människor. Familjen är också hemma och är allmänt fina.
Och det här lilla miljöombytet var nog nödvändgit trots allt.

so Long/ Matilda