Om man får lov.

Om man får lov, så skulle jag bara vilja ge ett litet tips på mycket bra bloggläsning.
Min fina vän Malin, är inte bara en kreativ själ, hon är fruktansvärt klok också!
Kolla upp hennes blogg här vetja!

So long/ Matilda

Om det här med att konsumera.

De senaste veckorna har jag tänkt en del på det här med att handla grejor.
Här om dagen for jag på en liten shoppingrunda tillsammans med mor och bror. Jag hade bestämt mig för att inte handla något, bara kika runt lite och följa med som smakråd.
Kunde ju vara trevligt tänkte jag.
Och det var det ju.
Till en början.

Men ju fler butiker jag gick in i, ju fler galgar med plagg jag bläddrade bland och ju fler plakat som skrek och gormade om nedsatta priser och reor, desto mer avsmak kände jag.
Faktiskt lite äcklad på något vis.
Det kändes liksom lite skrämmande att tänka på hur nya plagg ständigt pumpas ut i butikerna, säljs till låga priser och dålig kvalitet, allt i för att försöka mätta vår ständiga hunger efter att ha MER, NYARE, FLER plagg i våra redan överfyllda garderober där vi använder kanske hälften.

Jag tänker inte ens försöka förneka att jag minsann är ganska bra på att själv bete mig på samma sätt, jag lockas också av billiga priser, vill också ha nya kläder.
MEN den senaste tiden har jag som sagt tänkt:
Man kan fråga sig själv i affären om man verkligen behöver ännu en svart topp, eller om den där klänning som ju säljs så där megabilligt att den bara måste följa med hem, verkligen kommer att bli använd.
Man kan fynda på second hand. då har ju någon i alla fall redan använt plaggen, och vi spar lite på resurserna. Sy om gamla grejor går!
Och klädbytardagar, hurra för dem! Det blir en garderobsrensning, samtidigt som man får lite nya tillskott, Så kanske någon annan kan glädjas åt de där felköpen som bara hänger och ger en dåligt samvete.

Hur som helst, vi behöver bli lite mer medvetna konsumenter!

Och om man vill läsa om hur man kan få en liten roligare garderob genom att förändra det man redan har istället för att bara köpa nytt, kan man läsa boken Modemanifestet som Sofia Heström skrivit.

So long/ Matilda den vilda

Hemåt.

Idag är det fredag, på riktigt.
Denna vecka har varit så märklig, det har nästan känts som fredag minst tre av fem dagar. I måndags avslutades och skickades arbetsprover iväg från flera av mina klasskamrater, så det blev väl någon typ av avslutning på en ganska intensiv arbetsperiod.

De (få) veckor som är kvar ska vi alltså ägna åt att sy så mycket vi bara hinner, och det är många bollar i luften. En hel del olika projekt alltså, och i onsdags fick vi ännu en uppgift att ta oss an, vilket jag tror kommer bli en fantastiskt rolig sådan!

I korta drag handlar det om ett återbruksprojekt i sammarbete med Röda Korset. Vi ska helt enkelt ta de äldsta plaggen som ingen velat köpa på Kupan (second hand) och sy nya plagg av dem. Hur och vad vi ska göra är helt upp till oss själva, kravet är att det blir två plagg med ny design, vi ska alltså inte ta till exempel ett par jeans och sy om till skjorts.
Jepp, jag ska försöka uppdatera er om det här lilla skojiga projektet och kanske så småning om kommer det kanske lite bilder på resultatet!

Så länge bjuder jag på en annan bild, som är resultatet av rädsleprojektet jag tror jag skrivit om tidigare. Jag gjorde ju ett mönster som jag tryckte, och av tyget sydde jag en trikå-tröja i supersimpel modell.
och här är den!

Och med det sagt tar jag påsklov och åker hem till slätten i den lilla Opeln.

So long / Matilda

En liten längtan.

Fredagkväll.
Och absolut ingenting har jag att berätta om den.
Det är slut på skolveckan rent tekniskt sätt, men den här helgen är det bara plugg som står på schemat.
Vi har massor att göra och det resulterade i en ganska händeleselös, trött fredagskväll.

Därför längtar jag extremt mycket efter våren. Nog kände jag lukten av den här om dagen, men lika snabbt var den borta igen. Jag vill studsa runt i vårskor, sitta ute och dricka kaffe i solen, plocka av mig jackan därför att jag är för varm.
Jag vill titta ut och se vitsippor.
Men än så länge verkar det som om jag får nöja mig med en bild på dem, från förra våren.

Och så längtar jag nåt otroligt efter vänner som befinner sig lite väl långt bort från mig just nu.
So long /Matilda