"Det här är min hemstadssång. En så-här-är-det-hemma-sång."

Den andra av tvåtusenelvaårs trehundrasextiofem dagar.
Inte mycket till uppdatering på den här bloggen, kanske beror det på jullov, kanske på att jag befinner mig i hemstaden.
Och här är det lugnt vill jag lova.
Kanske är det bra, att vila upp sig, göra ungefär ingenting, på sin höjd träffa en vän eller sysselsätta sig i något med stil med korssordslösning eller brödbak.
Trots att jag börjar känna mig lite uttråkad (för tro mig, det kliar i fingrarna om man är van vid att hålla dom vid liv genom att sy och måla tjugofyrasju.) så finns inte riktigt orken att sätta igång något projekt. Ideér och planer, visst kommer dom, man att slutföra något verkar inte riktigt finnas på kartan.

Men, tänker jag sen. Det kanske faktiskt inte gör någonting. Kanske är det bra att låta kreativiteten vila. Förhoppningsvis gör det att den kommer vara på topp om en vecka, när det är dags att fara tillbaka till Mora.

Jullovet har av någon anledning (kanske är det alla denna ledighet som gör det, och känslan av att inte riktigt höra hemma, när man kommer till det stora huset, till sitt gamla rum, men ändå inte packar upp väskan, eftersom man snart ska fara igen), gett otroligt mycket utrymme för att tänka på framtiden, nästa höst.
Vad ska jag göra? vad vill jag göra? var vill jag bo? vem vill jag vara?
Jag har nog, under loppet av en vecka, funnit ungefär fjortontusen svar på dessa frågor. En ny idé varje vecka, samtidigt blir jag livvrädd och stressad när jag tänker på det.
Men nu får det vara, jag ska ha en fantastisk vår i Mora, där jag trivs. Jag ska ta vara på det jag har där. För framtiden, den kommer, oavsett hur mycket jag tänker på den eller inte.
Och saker, dom löser sig.

so Long /matilda