Never ending story. (eller en hög med ylleplättar)

När andan faller på och tid finns ägnar jag små fritidsstunder (eller föreläsningstimmar) åt att virka små mormorsrutor. Tanken är att alla dom där små delarna sen ska bli en stor fantastiskt mjuk och varm filt, som jag ska vira in mig i och dricka te, uppkrupen i den där ännu mer fantastiska soffan som jag ännu inte äger.
När denna filt blir klar återstår att se, för snabbt går det inte. Men en del projekt får liksom ta tid. Jag menar, det är faktiskt resan som är målet och allt vad det heter.

Men när dom ligger där dom små rutorna ser dom mest ut som en hög med plättar. Och det är ju faktiskt inte heller helt fel.

So long/ Matilda den vilda