Matilda får uppdrag, och blir glad!

Jag antar (eller rent av tar för givet) att jag inte är helt ensam när det gäller det där med att vara en gnutta kritisk mot saker man presterar och gör i livet. Det är väl liksom någonting som drabbar dom flesta, tänker jag, oavsett vilket område man råkar vilja vara högpresterande på. (och för somliga vill man helst vara det på dom flesta områden, tro mig, jag vet).
Så när man då springer runt med dom där tvivlen på om det man gör verkligen duger, om det överhuvudtaget räcker till någonting alls, och det känns som om sakerna man gör borde förpassas till papperskorgen snarast möjligt, så blir man både glad och stolt när någon plötsligt efterfrågar det där man får för sig att man inte behärskar.

Och det mina vänner, var just vad som hände.
Min kloka, begåvade och genomgoda vän Malin frågade om jag hade lust att rita ett mönster till henne. Hon driver nämligen en blogg, där hon delar med sig av alla sina klokheter, starka åsikter och små pyssligheter. Och då kan man ju liksom inte säga nej. Ett sådant uppdrag är alldeles för roligt!
Mönstret är gjort utifrån Malins önskemål, och så här blev det.

 Fast allra helst ska man ju gå in på bloggen och kika, och framför allt LÄSA bland allt klokt som Malin skriver.

So long/ matilda den vilda