kavajjäkeln.

Det kanske blev en lite hård rubrik, men det är nog det enda jag känner att jag vill kalla det här plagget.
Med bara ett fåtal dagar kvar till den stora finalen på modeakademin har det plötsligt blivit dags att färdigställa alla plagg vi jobbat med under året.
Och så även alltså den här så kallade "kavajjäkeln".
Det var ett tag sen den påbörjades, lite väl längde sedan kanske.
Efter att ha drabbas av en tygförälskelse på Olssons tyger i Linköping, fick det där roströda ylletyget följa med fröken Matilda hem, med stora planer om den perfekta kavajen, i det perfekta tyget.

Sagt och gjort, jag slängde raskt ihop ett mönster, fruktansvärt motiverad med synen av den där ultimata jackan framför mig, det där plagget som jag skulle ha till allt och som jag skulle komma att älska. Jo jo.

Det gick bra till en början. Men sen bestämde sig tyget för att börja trilskas. Om jag gick åt vänster gick tyget åt höger. Det var fransar över hela härligheten. Sömmar repades upp och någonstans på vägen tappade jag liksom lusten.
När jag dessutom satt i fodret och insåg att det var för litet, gav jag upp och satte istället igång med nya, mer inspirerande projekt.
Så den lilla jäkeln blev hängande (kavajen alltså).

Men som sagt, till modevisningen gäller det alltså att få färdigt alla plagg och så även den här lilla härligheten. Lite besviken är jag nog över att den inte blev så där fantastiskt som jag föreställt mig, och tyget sammarbetar inte alls, (där av snedheten i nederkanten som man ser på bilden)
Men men, så här blev den i alla fall, och kanske kommer vi överens så småningom, kavajjäkeln och jag.

So long /matilda den vilda