Många bollar i luften.

I skolan har det varit fullt-ös medvetslös-hela veckan, för vi har tryckt metervis med tyg! Kul så klart, men oerhört frustrerande samtidigt, för det finns så otroligt mycket som kan gå fel- och som gör det. När man ska trycka tre meter tyg bestående av tre färger och det handlar om millimetrar hit och dit finns det gärna risk för en och annan kollaps. När man dessutom ägnat en cirka 12 timmar lång dag åt att stirra på sitt mönster får man gärna känslan av att man vill spy på alltihopa.

Och dessutom är det rena kroppsarbetet. Som en krokig gammal gumma känner man sig när man vandrar hem från skolan om kvällarna. Men det är det värt, för skoj som tusan har jag! Så småningom ska jag nog lyckas hosta upp några bilder.

Men dom där kvällsprojekten som jag så ofta återkommer till, dom har minst sagt fått ligga på hyllan ett tag. Dock har det låångsamt gått framåt med stickningen på bilden. Ett litet experiment som påbörjades i mora, och som nu har utvecklats till målet om att bli ett kuddfodral. Ivrigt påhejad av det lilla kuddfodralets supporterklubb stickar jag bollar för fulla muggar. Men som sagt, det går lååångsamt. Sjukligt långsamt rättare sagt. Men så kanske det blir när det tar en timma att åstadkomma ett varv.

So long/ Matilda den för tillfället ganska ovilda