Färgglada dagen.

Efter att vi i klassen igår besökte kulturhuset i Mora för att titta på en utställning av en isländsk fotograf kom vi att diskutera hur den svenska designen är ganska smal, kal och nedtonad, både vad gäller färg och form.
Samtalet fortsatte med att vi upptäckte att det närmsta vi i vår klass kom färg klädmässigt var Hannas röda kjol. I övrigt var vi klädda i beige, grått och svart.
Trist, tyckte vi, som ju faktiskt ska gå någon typ av modeutbildning, och bestämde att imorgon, imorgon är det vi som går bananas med färger.
Så det gjorde vi, och så kul det blev!
Alla kom i färglada kläder, vi blandade hejvilt.
Kanske kan jag bjuda på en bild så småning om, för jag måste säga att vår lilla klass lyste upp i matsalen.

En annan sak som jag i dag bestämde var ett litet personligt projekt som jag ska försöka genomföra.
Jag ska, varje dag, plocka minst en sak, typ en bild, ett citat eller något annat som jag tycker inspirerar mig, och sedan föra in det i en bok, som en liten dagbok i bildform ungefär.
Det blir kul ju!

So long/Matilda

Face your fear.

Matilda är tillbaka i skogen efter ett långt och skönt jullov på slätta.
Jag gillar att vara tillbaka på internatet, jag gillar att kliva upp på morgonen och äta frukost med andra som ser ungefär lika trötta ut som jag känner mig, jag gillar att gå till skolan och göra det jag tycker är roligt, jag gillar att hänga med härliga människor på eftermiddagarna.
Jag gillar att vara i Mora.

Men, nu är det kväll och jag är fasligt trött, för min kropp är inte van att stiga upp klockan sju på morgonen, och den är definitivt inte van vid att arbeta och tänka kreativt på beställning.
Dock är det inget som det tas hänsyn till här. Och jag har ju saknat det, att gå i skolan alltså.
Vi körde igång i måndags, i 120, här finns ingen tid att spilla.
Nu gäller det ett två veckor långt pass med enbart bild, där vi återigen ska skapa en kollektion.
Först ska vi dock göra bilder och skapa saker som sedan ska bli inspiration till plaggen.
Och till den uppgiften fick vi utgå ifrån frågeställingen "vad skrämmer dig mest".

Det är svårt, men otroligt roligt på samma gång. Vad min rädsla är tänker jag dock inte outa här.
Men nu är klockan tio, och då är det dags för en alldeles utslagen fröken att gå till sängs.

So long /Matilda

Fyra Festliga FredagsFavoriter.

Jodå, rubriken talar sitt tydliga språk, så att ingen ska gå miste om vad det här inlägget kommer att handla om.
Här bjuds man, alldeles gratis, på fyra små allmäna tips från mig.
För att det är fredag, och för att det är himlans festligt. (Och kanske en liten gnutta för att jag har ganska tråkigt, men det behöver vi ju inte låtsas om.)

En bok man kan läsa är Igelkottens elegans av Muriel Barberry. En liten eftertänksam och klurig bok, ganska långsam, men underhållande! Och så är den ju fransk, bara det lovar gott.

En låt man kan lyssna på är Old beauty Du Kan Nu Dö. Anna von Hausswolff heter människan som sjunger helt fantastiskt på både svenska och engelska i samma låt. Knasigt jue. Men vackert.

En film man kan hyra är De Ofrivilliga. Fyra små historier i en, Om människors liv, och hur man agerar i en grupp. Den är filmad så där så man ibland undrar om det är en dokumentär, och efteråt kan man prata länge länge länge om saker som är märkliga med människan.

En sak man kan göra när man har fruktansvärt tråkigt, eller om man bara känner att man vill göra något fantastiskt roligt för att det kliar i fingrarna är att sticka och virka. Och om man vill ha tips på massor av roliga saker som går att göra av garn kan man besöka den här sidan. Där finns det massor av gratis mönster. Bra jue!

So long /Matilda

"Ska man leva så gör det nu."

Dagen har bjudit på fyra insikter.
Jag är världs-usel på att virka, vänner något av det finaste man kan ha, livet är till för att levas i nuet och Bombay bicycle club gör väldans fin musik.
jepp.

"Det här är min hemstadssång. En så-här-är-det-hemma-sång."

Den andra av tvåtusenelvaårs trehundrasextiofem dagar.
Inte mycket till uppdatering på den här bloggen, kanske beror det på jullov, kanske på att jag befinner mig i hemstaden.
Och här är det lugnt vill jag lova.
Kanske är det bra, att vila upp sig, göra ungefär ingenting, på sin höjd träffa en vän eller sysselsätta sig i något med stil med korssordslösning eller brödbak.
Trots att jag börjar känna mig lite uttråkad (för tro mig, det kliar i fingrarna om man är van vid att hålla dom vid liv genom att sy och måla tjugofyrasju.) så finns inte riktigt orken att sätta igång något projekt. Ideér och planer, visst kommer dom, man att slutföra något verkar inte riktigt finnas på kartan.

Men, tänker jag sen. Det kanske faktiskt inte gör någonting. Kanske är det bra att låta kreativiteten vila. Förhoppningsvis gör det att den kommer vara på topp om en vecka, när det är dags att fara tillbaka till Mora.

Jullovet har av någon anledning (kanske är det alla denna ledighet som gör det, och känslan av att inte riktigt höra hemma, när man kommer till det stora huset, till sitt gamla rum, men ändå inte packar upp väskan, eftersom man snart ska fara igen), gett otroligt mycket utrymme för att tänka på framtiden, nästa höst.
Vad ska jag göra? vad vill jag göra? var vill jag bo? vem vill jag vara?
Jag har nog, under loppet av en vecka, funnit ungefär fjortontusen svar på dessa frågor. En ny idé varje vecka, samtidigt blir jag livvrädd och stressad när jag tänker på det.
Men nu får det vara, jag ska ha en fantastisk vår i Mora, där jag trivs. Jag ska ta vara på det jag har där. För framtiden, den kommer, oavsett hur mycket jag tänker på den eller inte.
Och saker, dom löser sig.

so Long /matilda

Om luciatåg, symaskiner och allt där i mellan.

Då var det kanske dags för en liten uppdatering från min lilla isolerade folkhögskolebubbla.
Fast den lilla bubblan är det ju alldeles snart dags att lämna. Om bara några dagar beger jag mig bort från allt vad dalahästar, folkdräkter och folkmusik heter, för att spendera ett litet jullov på södermark.
(jo, om man bor i mora känns skara som söder).

Här  på Folkhögskolan försöker vi så gott det går hitta på små saker för att skapa julstämning, samtidigt som vi sliter i skolan.
Det är mycket som ska vara klart lagom till julavslutningen, och jag försöker få färdigt tre plagg. Just nu känner jag mig inte så stressad, jag tror faktiskt att jag kommer hinna klart i tid. Dock ägnar jag numera kvällarna åt diverse olika sorters handsömnad på de olika plaggen.
Kanske kan det bli lite bilder när plaggen är färdiga, den som lever får se!

Igår var det ju som bekant lucia, och vi hann med hela två tåg faktiskt.
Först bjöd skolans kör på ett mycket fint litet tåg, där även världens sötaste minitärna fanns med och sjöng solo.
Efteråt bjöds det på lussekatter och pepparkakor i form av katter i matsalen. (de sistnämnda skulle tydligen vara designade av Zorn, käre värld, om man trodde att man skulle slippa den gubben när man bodde i mora har man fått tänka om).

Senare på kvällen begav vi oss till Mora kyrka för att beskåda ett luciatåg som, enligt mig, helt klart platsade in på topp fem av de finaste och mest stämningsfulla luciatåg jag sett. Det var en jättestor kör och så himlans fint.

Jo just det, en till julstämningshöjande aktivitet hann vi med i fredags, vilket kanske också blev beviset på hur nördiga vi börjar bli....
Vi byggde ett pepparkakshus i form av en symaskin. En tjej i min klass är van pepparkakshusbyggare och gjorde en ritning. Maskinen står nu och önskar oss god jul brevid de andra maskinerna i Gula villan. Givetvis får ni en bild här, dock fotad i mörker och inte riktigt färdigpimpad, men håll till godo kära vänner!

So long/ Matilda

Om att gå från tanke till HANDling.

Idag har vi ägnat hela dagen åt att måla akvarell.
Jag och den där akvarell-lådan kommer inte riktigt övrens.
Jag vill så otroligt gärna tycka om den, och det blir ju så snyggt. På klasskompisarnas papper.

Enligt den fantastiska Karin (fröken alltså) handlar det mest om att hitta olika färger och blandningar och gud vet vad i den där lådan, inte så mycket om att måla ett fotorealistiskt föremål. Ljus och skuggor och allt sånt där.
Kanske är det här det brister för pillfröken Matilda. (jepp, den utnämningen har jag fått av Karin, hon tror dessutom att jag borde gilla akvarellen, eftersom det är en färg som kräver tålamod...)

Och där av den lilla rubriken.
Jag vet så precist hur jag vill att det ska se ut i huvudet, vad som behövs för att få färgen att stämma bättre övrens med det som jag tecknar av (idag ett stilleben i form av en citron). Men när väl det där ska ut är det som om handen sätter stopp, som någon slags spärr.
Fast jag vill måla skarpare så ser det mesigt ut.

Och då blir jag arg, frustrerad på den himla lådan.
För jag vill ju så gärna.
Jag antar att det är träning som krävs.
Men just nu är jag mest glad för att jag får lägga lådan på hyllan ett tag, för imorgon är det akryl som gäller.

So long /Matilda

ps. Tack för alla gulliga kommentarer om plaggen, det värmer! ds.