Idag har vi ägnat hela dagen åt att måla akvarell.
Jag och den där akvarell-lådan kommer inte riktigt övrens.
Jag vill så otroligt gärna tycka om den, och det blir ju så snyggt. På klasskompisarnas papper.
Enligt den fantastiska Karin (fröken alltså) handlar det mest om att hitta olika färger och blandningar och gud vet vad i den där lådan, inte så mycket om att måla ett fotorealistiskt föremål. Ljus och skuggor och allt sånt där.
Kanske är det här det brister för pillfröken Matilda. (jepp, den utnämningen har jag fått av Karin, hon tror dessutom att jag borde gilla akvarellen, eftersom det är en färg som kräver tålamod...)
Och där av den lilla rubriken.
Jag vet så precist hur jag vill att det ska se ut i huvudet, vad som behövs för att få färgen att stämma bättre övrens med det som jag tecknar av (idag ett stilleben i form av en citron). Men när väl det där ska ut är det som om handen sätter stopp, som någon slags spärr.
Fast jag vill måla skarpare så ser det mesigt ut.
Och då blir jag arg, frustrerad på den himla lådan.
För jag vill ju så gärna.
Jag antar att det är träning som krävs.
Men just nu är jag mest glad för att jag får lägga lådan på hyllan ett tag, för imorgon är det akryl som gäller.
So long /Matilda
ps. Tack för alla gulliga kommentarer om plaggen, det värmer! ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar