I gula villan har det låtit som krig när vi sytt som tokar på maskinerna, och lärt oss diverse broderitekniker.
Klockan rusar iväg, och rätt vad det är ska man återigen äta eller dricka kaffe. (herregud, jag dricker kopiösa mängder kaffe, hur ska min stackars mage palla?)
Sen, när middagen är intagen kan man ströga ner på stan och inspektera det lokala kupans utbud. Sen kan man vila en stund på sin säng, och när klockan blir senare kan man smyga sig ut i köket för att pimpla te och pussla ett 1500 bitars pussel med nåt kinesiskt motiv, tillsammans med en nyfunnen internatvän.
När man sen, redan framåt klockan 22, börjar få tunga ögonlock får man tassa tillbaka till sitt rum och krypa till kojs. Och då, då har man redan börjat längta efter en ny, spännande folkhögskoledag.
So long, Matilda.
Alltså jag kan inte sluta blir förvånad över vilka lika dagar vi har. Här i byn finns ett underbart litet loppis och kaffe är någon slags drog dom har här (trots att det är drogförbud..)
SvaraRaderaFina kommentaren och ja! internat är underbart! och jag älskar skrivbordet alltså!