Ännu en måndag.

Det är ganska lugnt på de flesta fronter just nu.
Provvävningen är avslutad och vi går in en period med designmetodik. Klurigt men kul. På torsdag bär det av till Stockholm och möbelmässan, där duktiga elever från Borås textilhögskola ställer ut.

När det är lugnt, och dessutom en kyla som tillåter mycket inomhusmys finns det tid till att färdigställa små projekt.
Det senaste i raden är ett flätat pannband.
Det blir bilder så klart, och för att inte bryta några tradiotioner och för att ingen ska känna sig otrygg kör vi på den gamla vanliga sletna Matilda-bilden.

Håll till godo!

So long/ Matilda den vilda

"Så: är jag kär, eller bara helt galen?"

Vi väver vidare och jag finner liksom inga ord.
Jag har gått och kärat ner mig i en vävstol helt enkelt. Jag är helt fascinerad av hur dom olika trådarna blir till tyg. Och den här fascinationen går nog varken att försvara eller förklara, det är bara att konstatera: jag är en nörd, ut i fingerspetsarna.
Och det trivs jag himlans bra med.

So Long/ Matilda den vilda

varp och väft och ull och gud vet allt.

Efter stress och press och däremellan nånslags julledighet är jag nu tillbaka i form av ett inlägg.
Redo för en ny termin och taggad till tusen på kommande kurser!

Som helt ny på det här med vävning är det faktiskt himla fascinerande att få lära sig hur det här med en vävstol egentligen fungerar. Man får rätt stor respekt för hemvävda tyger om man säger så, för att knyta upp en väv är inte gjort i en handvändning precis. Men roligt är det! Om än lite klurigt.
För att inte säga extremt klurigt. Vi har ägnat dagarna åt att förbereda våra vävstolar parallellt med att titta på och rita olika typer av bindningar och allt det nu kan tänkas heta. Inte undra på att huvudet känns som det ska sprängas när man kommer hem, för så fullt av nya termer och begrepp är det, jag menar, hur lätt är det att tolka det här exempelvis?

Jag undrar om man är en aning störd om man känner att man tycker det på något sätt är kul och lugnande att rita alla dessa rutor...?

För övrigt tänkte jag visa ett litet kvällsprojekt, som jag äntligen färdigställt efter på tok för många kvällar. Jag vet inte vad som hänt, för den senaste tiden är det som om jag varit inne i en svacka vad gäller stickningen, vilket ju känns ganska märkligt för en galning som jag. Nu verkar det äntligen ha låtsnat i alla fall. Jag bjuder på lite osminkade och oredigerade bilder.

Mönstret kallas för "svärmors sjal" och är hämtat direkt från det fantastiska internetet. Här finns det om ni vill pröva. Göre vetja! 

So long/ Matilda den vilda

You can watch the birds.

Av någon konstig anledning verkar man få ofantligt med energi på diverse knasiga områden när man har en drös med tråkiga/svåra/oinspirerande uppgifter (läs uppsats) att ta sig an.
Så mycket energi att det inte känns alls konstigt att vika en så där 30 papperstranor i varierande storlek en kväll.
En gammal pocketbok fick stryka med till förmån för de små fåglarna.

Frågan är nu bara vad jag ska göra med alla dessa fåglar.

Och vart jag ska få tag i den där tiden som jag inte la på att skriva uppsats...

So long/matilda den vilda

Papercrime och annat babbel.

Jag ska försöka mig på en uppdatering.
Jag skulle kunna rabbla ungefär tusen anledningar till att det varit tyst som i graven här de senaste. Massor att göra, och allmän oinspiration skulle kunna vara två.
En anledning till att jag skriver lite nu skulle kunna vara en ren flykt från den uppsats i textil- och modehistoria jag borde skriva... Hm, jag tror jag längtar mest hem till min slätt och och ett välbehövligt jullov.

Hur som helst. Den senaste tiden har vi avslutat ett 3D-projekt. Uppgiften var att skissa stort och utomhus med ett tilldelat material och en plats. Jag och en annan tjej fick hushållspapper som vårt material, i en trappa här i Borås. Ungefär tuuusen rullar senare hade vi mängder av knasigt material och en liten stop-motion-film. Av allt vårt skissmaterial skulle vi sedan bygga mönster i 3d som skulle placeras i ett rum.
Vi har stärkt och smutsat ner och kört pappret i lamineringsmaskin och gud vet vad för att se vad vi kunde hitta på med materialet.
Jag har tyvärr inga bilder på de färdiga mönstren, men jag tänkte visa lite av fotona vi tog under dagen när vi lekte med papper i Borås.

Jo just det! Alla studenter på Textilhögskolan har en egen sida där man kan kika på arbeten som vi gör, kolla vetja! http://designbystudents.com/

So long/ matilda den vilda

En enda röra.

hej lilla bloggen, minns du mig?

Uppdateringen här är det ju inget vidare med, och det kanske beror på att det är fullt upp på alla plan.
I  skolan gör vi allt på en gång, vilket gör att det är lite svårt att fokusera och veta vart man ska sätta igång.
Den senaste tiden har vi i alla fall ägnat en del krut åt exprimentell stickning,  att helt enkelt sitta vid en stickmaskin och leka!
Det har bara resulterat i en hel massa provlappar, och ingenting färdigställt. Och ingen ordentlig bild har jag att visa heller. Men nedanstående hög får väl symbolisera lite av hur det känns just nu, en enda röra- även om allt är fantastiskt roligt förstås!

Bara bröst!

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av ett roligt projekt vi hade för några veckor sedan, när vi lärde oss lite mer om Photoshop i samband med hur man repeterar mönster.
Vi arbetade med något som hette berättande mönster, vilket innebar att vi skulle försöka skapa ett mönster utifrån ett tema och försöka se om mönster kan ha en annan betydelse än att bara vara fint.
De teman vi fick välja på var POLIS och BRÖSTCANCER.
Sedan skulle det göras moadboards, omvärldsanalys (vilket innebar att kolla upp vad som gjorts på marknaden tidigare) och slutligen ett mönster/mönsterrapport.

Vi jobbade med uppgiften under fyra dagar och det var otroligt roligt!
Jag valde temat bröstcancer, och egentligen ska jag väl inte berätta för mycket om hur jag tänkt utan låta mönstret tala...

(obs. om inget annat anges är ju bilderna i bloggen mina, så om du på något sätt vill använda dom får du mer än gärna uppge källa!)

So long/ Matilda